konfettikrig

Fick nyss ett ganska chockerande besked. Farmor och farfar skriver kontrakt på en lägenhet i stan imorgon. IMORGON! Det har alltid varit sagt att när F&F flyttar ska vi ta över huset. Men NU!? Jag är inte redo att flytta. Jag har ju för fan sett framför mig hur vi firar jul här hela familjen. Jul i Irsta. Knoddar överallt. På sommaren ska vi leka indian i skogen. Som vi gjorde när vi var små liksom. Jag hade ju tänkt visa alla fantastiska stenar i skogen. Den som va det fina båten och den fula som jag alltid fick ha. Den som alla blev avundsjuka på i alla fall eftersom jag alltid hade lite mer fantasi än alla andra. Jag ville ju förbjuda dem att klätta upp på den höga stenen. Den man alltid klättrade upp på i alla fall. Jag skulle ju visa var den stora granen en gång stod och var Bobbo är begravd. Måste vi gräva upp honom nu eller!?
Visst skulle det vara skönt att bo närmare stan. Kunna cykla istället för att lägga en förmögenhet på buss. Men var fan ska jag möta Ida när vi ska ut och gå? Dagiset hamnar så otroligt långt bort helt plötsligt. Och hur fan ska jag ta mig till alla spontana träffar i Irsta? Filmkvällarna. Spelkvällarna. Soppkvällarna. Hur ska det gå till? Och Kajsa då. Vi har ju alltid bott på samma gata. Bara kunnat springa över om det var något. Och hur ska jag kunna städa med Josefin varje söndag då? Vadå? Måste jag helt plötsligt ta bussen TILL Irsta för att göra något nu?
Nej. Konstigt säger han. Konstigt.

Peace.