konfettikrig

Jag vaknade imorse av att mamma kom in i rummet. Det brukar betyda att jag har försovit mig och måste skynda upp till jobbet. Av ren vana tänder jag lampan som ett tecken på att jag faktiskt är vaken. Jag hör mamma säga att jag inte behöver gå upp så jag stannar i sängen. Någora timmar senare vaknar jag av den tända lampan och får den där jag-har-försovit-mig-paniken. Först då kommer jag ihåg. Jag är ju arbetslös. HA! Så istället har jag drömt konstiga drömmar och drickit kaffe hela morgonen. Om en timme har de lunch. Jag har nog inte riktigt insett än att jag inte ingår på jobbet längre. Jag behöver inte leva efter deras tiden.
Dangen tänkte jag nog spendera åt att laga symaskinen, vandra i snön och inte så mycket mer. Får ju inte göra allt på samma gång. Då har jag inget att göra resterande tolv dagar.

OCH GRATTIS HANNAH! Snart har du det förbannade kortet och kan ta bilen hit så vi kan fördriva tiden tillsammans.

Peace.