konfettikrig

Med en inre och obefogad panik och förvirring längtar jag efter att bli nedbäddad (även om jag får bädda ner mig själv) i sängen och läsa klart min alldeles för underbara bok. Efter 400 sidor har jag kommit till det stadiet då de resterande 100 känns på tok för få. Jag vill sträckläsa men inte att den ska ta slut. Därför har jag satt upp lite läsregler. Två kapilet per kväll är det som gäller. Dagsläsning är obegränsat. Hinner ändå aldrig. Får se om jag lyckas hålla mig till två-kapitel-regeln ikväll. Brukar inte gå så bra. Regler har aldrig varit något för mig det heller.

Peace.