konfettikrig

Min familj är borta. Jag tror de är på match men nu börjar det bli lite sent. Aptiten har varit borta ungefär lika länge som huvudvärken har infunnit sig. Efter många om och men fick jag för mig att kokta grönsaker kanskekanske skulle kunna slinka ner. På med dem på plattan. Tio minuter senare anar jag en suspekt lukt. Jippi. Jag lyckades bränna grönsaker. Ännu en rad på meritlistan. Jag spenderade några minuter gråtande på golvet innan jag dränkte dem i smör och salt och åt ändå. Hälften ligger kvar och stinker i skålen. Ja, jag klagar oerhört mycket, men för tillfället bryr jag mig inte ett skit. Jag har spenderat en tid i alldeles för labilt psykiskt och fysiskt tillstånd nu att jag inte orkar mer än klaga. Nu vill jag bara sova och inte vakna förrän på fredag.

Peace.