konfettikrig

Datorn är trasig. Eller så strejkar den bara. Det säger mamma. Som tillfällig lösning har vi kopplat in internetet (jag har nu spenderat säkert tre minuter åt att komma på ett annat ord för "internetet". Jag kom inte på något.) i Empos laptop. Den obefintliga basen får mig att vilja begå självmord. Ingenting låter bra. Min kropp är trasig. Höger kindben måste ha fått en riktig smäll och vänster axel svider inuti. Jag skyller allt på Linnéas mammas Dry Gin. Att vi aldrig lär oss att den inte är något för oss trots allt. Jag har frossa och tror fortfarande stenhårt på att jag har blivit magsjuk. Antagligen inte. Jag vill bara ha en anledning att ligga kvar i sängen på morgonen. Eller är det en anledning till att gå upp jag vill ha? Jag börjar erkänna att det bor en ångest i mig. Den börjar bli alldeles för stor. Innan den flyttar in på heltid måste jag ändra på något. Jag måste nog gå naken imorgon. Man får inte ha jeans till jobbet och inget annat i min garderob duger. Döda mig.

Peace.