konfettikrig

Igår när jag kom hemcyklande välkomnades jag av en skrikande lillasyster som satt ihopkurad vid ett bord på andra sidan gräsmattan. På sig hade hon pappas bandyjacka för att inte frysa ihjäl. Anledningen till att hon satt där? Det var det enda stället hon lyckades ansluta till grannens trådlösa nätverk. Hon har alltså gått runt med datorn och till slut hittat ett ställe där det funkar. Utomhus. Jag däremot lyckades koppla in vårt eget internet i den bärbara och njuter av lyxen att sitta i sängen. Jag spenderade ungefär två timmar imorse åt att försöka få tag på chefer för att sjukanmäla mig. Ändå misslyckades jag. Dock har ingen ringt och undrat var jag håller hus. Antingen förstod de väl av alla missade samtal de har eller så har de bara glömt att jag faktiskt finns. Vilket som är mest troligt vet jag inte. Sa någon kafferast?

Peace.