konfettikrig

Idag fick jag livstecken från Ida. Jag har inte riktigt vågat ringa med tanke på att hon kanske sover och så. Hon lät förjävlig. Stackars vän. Men snart har en vecka gått och därmed kan livet återgå till det normala om lite mer än en vecka. Det ser jag mycket fram emot. Det känns mysigt att ha en hemlig blogg men nu är det snart slut på det. Jag har blivit besatt av att fixa småsaker och känner mig aldrig klar med utseende men snart så. Det enda jag vill veta nu är hur man får bort den jävla ramen som finns runt bilderna medan de laddas. Jag skäms över den groteska rosa ramen och vills helst få bort den helt. Nej, promenad i solen med fröken Josefin väntar.

Peace.