konfettikrig

Jag tog en nostalgitrip till 90-talet och skrek mig hes till Against all odds. (JA jag vet. Originalet är från 80-talet och covern som man skriker sig hes till är från 2000, men allt är ändå så 90-tal.) Det måste alltså ha varit någon gång mellan 2000 och 2003 som jag drömde om att få stå på en scen och skrika ut orden So take a look at me now. Framför scenen skulle hela skolan stå. Orden var till alla dem jag hatade över allt annat. De skulle ta en titt på mig nu och se vad jag blivit trots allt. De skulle ångra sig. Jag var en stjärna. Historien blir inte mer utförlig än så.
Såhär några år senare inser jag att jag inte behöver stå på den där scenen och visa vad jag blivit. Det räcker alldeles utmärkt med att de ser det på stan, på krogen eller var fan som helst. Jag blev inte den jag höll på att bli. Den de nästan gjorde mig till. Jag blev den andra. Och det är jag jävligt glad för. So take a look at me now!

Peace.