konfettikrig

Stackars mig. Det värsta med förjävliga dagar är att de ofta utger sig för att vara bra dagar. Mitt humör var på topp när jag insåg att det låg snö överallt. Och inte lite heller. Dock tog det stopp på lyckan direkt när jag klädde på mig. Sedan när har jag ett stort hål på framsidan av låret på mina NYA strumpbyxor. Hålen under fötterna förstår jag, men på låret? Jaja, trasiga strumpbyxor har man ju haft förr. Att bli piskad av snö i ansiktet när man cyklar är liksom smällar man måste ta när det snöar så det klagar jag egentligen inte på, men ACK vad jobbigt det är! Framme vid bussen. Helvete, äckelkillen. Det finns en kille, runt 16 jordsnurr, som ofta åker samma buss som mig och hoppar på på samma hållplats. Jag har inget emot hans tro på att han är otroligt cool eller han kaxiga attityd, han vet väl inte bättre, vad jag däremot inte tål är hans sätt att dra bak slem i gommen för att sedan spotta ut det. JAG SPYR! Det ljudet i kombination med morgonirritation är inte det bästa. Jag vill slå honom varje gång. Bussen kommer. Skönt, då slipper man honom. Dock lyckas jag hamna bakom det EXTREMT kära paret som också bruker åka samma buss som mig. Paret är också runt 16 jordsnurr och har väl varit tillsammans sådär ett halvår skulle jag tro. TRÖTTNAR MAN ALDRIG PÅ ATT ÄTA UPP VARANDRA!? Jag vet inte om det bara är jag men vad fan, skärp er. Varje gång tror jag att JA, dom har banne mig sex! Men det har dom aldrig. De sitter bara insnurrade i varandra och grovhånglar 20 minuter varje morgon. De sista minutrarna innan han ska gå av är värst. De måste ju säga hejdå ordentligt. Väl av tittar han mot bussen med ledsna ögon och vinkar lite lamt. SEN GÅR HAN OCH TITTAR PÅ BUSSEN SÅ LÄNGE HAN KAN! Sådär kär är fan omöjligt att vara. Resten av dagen bjöd också på x antal otrevligheter men nu orkar jag inte delge dem.

(Observera att detta utspelade sig igår, men såklart vägrades inlägget publiceras då. Lyckost jag är.)

Peace.