konfettikrig

HA! Jag kom nyss att tänka på det roligaste inslaget under gårdagens festligheter. Eller roligaste, det värsta i alla fall. BING! På hemvägen fick jag en grundlig genomgång av Kajsas problem med män eller nåt liknande. För att dra ut på tiden och hinna gå igenom allt tvingades jag cykla otroligt sakta då jag vägrade traska i mina klackar. I knapp styrfart märker jag hur en gran plötsligt dyker upp framför mig. Helvete hinner eka i mitt huvud innan jag hittar mig själv liggande i skogen på de blöta löven. Kajsa som var helt uppe i sitt deeptalk har missat hela händelsen och fortsätter ta några steg innan hon vänder sig om och inser att jag inte är så koncentrerad för tillfället. Skratta eller gråta är frågan. Hon frågar om jag lever. Det gör jag. Dock håller jag på att kvävas av mitt eget skratt. Resten av hemvägen går åt till att försöka hålla tillbaka skrattet under resterande delar av storyn vi var mitt uppe i. Det går sådär men vi kommer i alla fall hem helskinnade.

Peace.