konfettikrig

(Jag lyssnar på radio och gapskrattar med mig själv i mörkret. Humor.)

I mitt jobb får man uppleva en hel del telefonsvarare. Jag har kommit fram till att man skulle kunna skriva en hel bok i ämnet. Det tänkte jag inte göra utan istället listar jag några favoriter utan inbördes ordning.

1. De som försöker vara roliga i sina telefonsvarare! ÅH de är så härliga. Själva tycker de att skämtet blev genialiskt. Problemet är ju bara att de inte på långa vägar är de enda med samma skämt. Ledsen killar, för ja - det är mest killar, ni är inte så roliga som ni tror.
2. De som låter någon annan spela in telefonsvararen åt dem. Varför? Vill de visa hur extremt upptagna de är? Har kompisen bönat på sina bara knän för att få spela in den åt dem? Eller är de helt enkelt så otekniska att de inte förstår hur man gör?
3. De som sitter i bilen alternativt står vid en maskin och spelar in telefonsvararen. VARFÖR?  Jag vågar nästa påstå att hälften av alla telefonsvarare är inspelade i bilen/vid maskinen. Kan man verkligen vara så ivrig att få igång den nya telefonen att man spelar in meddelandet på väg från affären? Eller vill man kanske även här visa hur upptagen man är? "Ojoj, se på mig, har inte ens en lugn stund över för att spela in telefonsvararen." Handlar det om identitet och man måste visa att man är den där bil-/verkstadskillen?

Som ni säkert märkt för länge sedan har jag en otroligt jobbig vardag där jag grubblar över livets alla mysterium. Det kommer stå på min grav; Kvinnan som grubblade ihjäl sig.

Peace.

(Observera att detta inlägg skrevs imorse vid 07.45 snåret. Därav humorn.)