konfettikrig

Den här dagen måste ha varit en av de sämsta på hela året. Kommer det värre dagar vill jag inte vara med längre. Att ha vaknat på fel sida beskriver inte ens en droppe i havet. Skulle tro att max 50 ord har kastats ur min mun idag. Jag gjorde ett försöka att börja måla om rummet. Tejpel fäster inte på listerna. Det slutar med att jag står och kastar tejprullar överallt och skriker. Mamma och pappa gör tappra försök ibland att prata med mig. Till svar får de antingen ingenting eller någon fnysning som de får tolka som de vill. Otaliga försök att vända på humöret har gjorts. Det går inte så nu ger jag upp. Mamma tjatar om att jag borde värma pastan från igår och äta lite. Jag blir argare och argare för varje gång och fräser bara att jag inte vill ha. Varför berättar jag inte bara att jag redan har ätit ärtsoppa? Jag förstår inte mig på mig själv så vem ska då göra det?

Peace.