konfettikrig

Om ungefär 50 minuter ska jag börja bege mig mot macken för att möta upp lite folk och sedan ta oss till Josefin. Innan det hade jag tänt vila lite men då kom jag på en sak. Jag är verkligen en stressa hem från jobbet för att hinna koppla av-människa. Sorgligt. Vi stressar som bara den genom livet, bränner ut oss själva, förstör våra kroppar, och allt detta bara för att få koppla av. Jag vill äga förmågan att ta det hela lite piano. Jag tänker att om man lät allt ha sin tid, tog en sak i taget, då skulle vi aldrig behöva koppla av. i skulle aldrig bli så trötta att vi behövde lägga oss er ett tag och bara dö. Det behövs nu. Jag skulle aldrig klara av allt utan att bara få ligga en stund och glo upp i taket. Titta i tomma intet och bara vara ingenstans men ändå så närvarande. Jag ska sluta stressa hem från skolan för att hinna koppla av. Dessvärre är det aldrig lätt att sluta stressa. Vi har utvecklat ett samhälla där det är meningen att man ska stressa. Just därför har vi väl alla dessa avkopplingsfenomen också. Nu blev jag stressad och måste sminka mig. Jag väntar med det där att sluta stressa tills vinet har tagit min kropp i sitt våld och natten känns evigt ung.

Peace.