Jag vill känna allt
Kategori: tankar
Det hände något med mina känslor för ett tag sedan. Jag liksom släppte dem och sprang. Jag kommer inte ens ihåg när det var men troligtvis när de blev för tunga att bära. Så för att känna något måste jag leva på gränsen. Står det still blir jag bara tom. Då kan jag lika gärna vara utan för ångetsen över att jag inte känner vad jag borde känna är för svår.
De säger att man ska lyssna på magkänslan. Men om den ena stunden säger åt mig att gå, att den där tvekan jag känner har rätt, och andra stunden att jag kommer ångra mig om jag gör det, vad i helvete är det meningen att jag ska göra då?
Jag vill inte behöva tveka. Jag vill att allt ska vara självklart. Att det inte ska finnas några alternativ. Jag vet att det inte är det som är på väg bort som betyder något. Det ska inte behöva vara så. Men det är när det är på väg bort jag känner som mest. Och jag vill känna.
Jag vill känna allt.
