konfettikrig

Sedan jag i september började plugga journalistik har jag så hilma många gånger gett upp hoppet och känt att jag borde hoppa av av en miljon olika anledningar. Men varje gång kommer en vändning och jag kommer ihåg att journalist är det enda jag verkligen velat bli i evigheter. 

 

Idag, efter att ha krigat genom snöstorm och begärt ut diarier här och där, fick jag återigen ett infall att jag inte klarar det här yrket. Men så såg jag Uppdrag granskning. Och nu känner jag mer än någonsin att FAN vad det här är viktigt. Det finns så jävla mycket hat där ute och det måste göras något åt det. Jag måste göra något åt det. 

 

Under den där fasaden om att det här skulle vara ett jämställt land döljer sig en helt annan sanning. Där döljer sig en våldtäktskultur där det ses som kvinnans plikt att se till att inte bli våldtagen. Där döljer sig en ide om att "Jag ska våldta dig" skulle vara ett sätt att uttrycka en åsikt. Där döljer sig en demokarti där kvinnor måste tänka efter innan de uttrycker sig för att inte riskera att bli dödshotade. 

 

Det är helt jävla sjukt vilken värld vi lever i. Men jag är så jävla glad att jag valt ett yrke där jag förhoppningsvis kan få vara med och göra denna hatiska värld lite lite bättre. I alla fall få folk att inse att den värld vi stoltserar med och kallar jämställd är helt fucked up.