Den här dagen måste ha varit en av de sämsta på hela året. Kommer det värre dagar vill jag inte vara med längre. Att ha vaknat på fel sida beskriver inte ens en droppe i havet. Skulle tro att max 50 ord har kastats ur min mun idag. Jag gjorde ett försöka att börja måla om rummet. Tejpel fäster inte på listerna. Det slutar med att jag står och kastar tejprullar överallt och skriker. Mamma och pappa gör tappra försök ibland att prata med mig. Till svar får de antingen ingenting eller någon fnysning som de får tolka som de vill. Otaliga försök att vända på humöret har gjorts. Det går inte så nu ger jag upp. Mamma tjatar om att jag borde värma pastan från igår och äta lite. Jag blir argare och argare för varje gång och fräser bara att jag inte vill ha. Varför berättar jag inte bara att jag redan har ätit ärtsoppa? Jag förstår inte mig på mig själv så vem ska då göra det?
Det är en gubbe jag ringer minst tio gånger om dagen. Ingemar heter han. Otroligt dryg gubbe. Vägrar svara när jag ringer. Det jobbigaste med honom är telefonsvararen. Den går igång varje gång jag ringer. Det i sig är väl inte så jobbigt, utan det är det faktum att han måste ha suttit och äter samtidigt som han spelade in den! Det börjar med att man hör bestick och tallrikar skramla. Sen börjar gubben prata. Problemet är bara att det inte bara är ord som kommer ur hans mun. Han smaskar något så oerhört! Jag blir galen varje gång! Man hör hur han verkligen suger på maten innan han öppnar munnen med ett alldeles för högt smaskljud för att det ska vara okej. Åh. JAG BLIR GALEN!
Japp. Heja svininfluensan. 4/5 symptom avklarade. Hade jag inte varit duktig nog att hålla in mina kräkningar igår skulle även den sista varit avklarad. Liten detalj bara, måste alla symptom infinna sig exakt samtidigt? Stackars mig i alla fall.
Men inget hjälper mot den jävla huvudvärken. Måste vara svinis. Jag har fått en idé. Hittills håller jag den för mig själv. Vi får se hur det utvecklar sig. Men spännande skulle det vara. Otroligt spännande. Återkommer.
Mail från en syster på resande fot. Jag vill också vara på resande fot. Mitt headset har givit mig skavsår på öronen. Aj som fan! Det ger mig huvudvärk också. Eller så är det den otroligt dåliga luften. Eller för att jag sitter vid datorn hela dagarna. Eller för att jag inte har glasögonen på mig. Eller för att jag spänner axlarna och nacken. Ont har jag i alla fall och orsaken är okänd. Eller kombinerad.
Helt galet. Folket bara flyger av pinnen. Tror att 3/5 av de nya har slutat nu. Efter inte ens en veckas sälj. Jag säger då det. Jag gav jobbet fem veckor för i helvete. Och det lönade sig. De skulle bara veta vad de går miste om. Dags att spy vidare.
Jag älskar att sitta på jobbet och känna spyan ligga och gro. Illamående som bara den. Det kanske hade varit bra att ta det lugnt i helgen i alla fall. Åh vad jag önskar mig en sida där man kan fylla i alla symptom och trycka på enter och så får man se vad man lider av. Jag lovar att det skulle bli svininfluensan. Helvete också. Nej, dags att fortsätta hålla in spyan och ringa vidare.
Jag tänkte på en sak igår när jag spenderade ungefär en hel minut åt att försöka låsa upp fel cykel. Varför är det inte förbjudet att röka i bilar? Jag menar, snacket går om att förbjuda telefonen i bilen, men cigaretten då? Den måste väl vara minst lika distraherande? Tänk bara på alla moment. När man pratar i telefon kan man ju i alla fall hålla ögonen på vägen. Tänk att först tända. Sen måste man ju suga i sig massa. Sen måste man ju faktiskt aska också. Ja och sen tappar man den och bränner sig på låret. Man måste böja sig för att ta upp den rykande fimpen. Ja och till slut måste man ju släcka också. Ett förbud skulle vara så enkelt att införa, men antagligen svårare att genomföra. Men i alla fall. Man måste ju inte ha cigarettändare i bilen som näst intill uppmanar till att röka. Så jävla jobbigt kan det väl inte vara att köra in i en lite ficka någon minut. Sen insåg jag att det var fel cykel, låste upp rätt och åkte hem. En halvtimme kvar.
Sömnlös natt. Näst intill. Jag drabbades av någon typ av ångest mitt upp i allt. Varför vet jag inte. Hjärtat bankade sådär hårt som det brukade göra. Luften vägrade fylla mina lungor. Helst ville jag bara kryp ner under täcket och skrika. Till slut somnade jag av utmattning. Orkade inte tänka mer. Försöka reda ut var ångesten startade. Det enda jag kom fram till vara att jag kände mig otillräcklig och svag. Det finns så mycket jag vill göra för världen. Det kommer.
Hamre firade 40 år igår. 40 jävla år har familjen Olsson spenderat i huset. Det är galet hur mycket som har hänt i huset. Jag önskar så in i helvete mycket att någon vänlig själv har satt upp en filmkamera och spelat in alla dessa 40 år av galenskap. Gårdagskvällen var också ganska galen. Gren #1: Cykla på en minimal cykel (Empos från sådär treårsåldern) genom en uppställd bana. Detta skulle genomföras två gången och den som hade samma tid van. Jag kom femma. Gren #2: LIMBO! Med den riktiga limbolåten och allt. Observera att deltagarna var något modell äldre. En barmor, en farfar, en farfars bror och en farfars brors fru. Limbon gick nästan smärtfritt förbi. Farmor råkade bara stuka foten och få halta fram med en isklamp och bandage resten av kvällen. Jag kom tvåa. Otroligt viktigt att tillägga. Nej, det var en kul kväll men nu vankas jobb.
Date (jag valde den till slut) med en bästa vän. Det var på tiden. Framtiden är vår. Jag ville aldrig åka hem. Det var längesen jag kände mig så levande som jag gjorde igår. Framtiden är oviss. Men vem vill ha den bestämd? Jag älskar de stunder då man bara inte kan låta bli att älska allt. Stunder som igår. Sitta på ett fik i timmar med en underbar människa och konstatera att ja, vi är nog de vi vill vara. Jag lider med dem som inte har kommit till den punkten i sina liv. Är det något jag aldrig kommer ångra så är det att jag tog ett stadigt grepp om mig själv och gjorde något åt situationen som redan gått alldeles för långt. Jag har aldrig trivst såhär bra tror jag. Ordet framtid har aldrig varit så laddat med så mycket positivtet. Inte nutid heller. Uppskatta allt lite mer för i helvete!
Nej. Jag kunde inte bestämma vilken av stavningarna jag skulle välja. I alla fall har jag en dejt/date med Ida idag. Spännande. Bäst att spara rösten som finns kvar tills dess.
Jobb. Känns förjävligt. Svininfluensan har kommit så långt att jag numera hostar också. Rösten spricker så fort jag försöker prata litelite kraftigare. Hosta sig svimfördig är min grej. Jag vill till Göteborg. Eller äta lunch. Jobb.
Hemma. Trött. Borde sova. I alla fall duscha. Göteborg är min stad. Nu är jag nog säker. Svartklubb och parkbänkar. Förfest efter ett och aquavit. Musiken var underbar. Varje spelning kändes som den bästa. Det är inte bara alkohol som dansar på bergen i Göteborg. Jag fick kämpa för att inte anmäla mig som volontär på Popaganda också. Pengar måste sparas och det känns lite hybrisaktigt att åka till Stockholm och hyra en lägenhet helt själv. Vi får se. Sov.
Jag orkar inte mer. Efter lite mer än sex veckors heltid är jag helt jävla totalt slut. Utöver det känns det som jag har extraknäckt som reseledare. Jag får tårar i ögonen och vill bara skrika så fort jag tänker på att imorgon är en ny dag då jag måste kliva ur sängen. Jag orkar inte mer. Jag måste ha kaffe innan jag faller. Bokstavligt. Jag ångrar mig alltid när jag tar tag i något. Det leder ändå bara till brutal ångest. Imorgon när jag slår upp ögonen tänker jag spotta ut ångesten med tandkrämen. Tvätta bort stressen med tvål och dölja paniken med parfym. Tröttheten dränker jag i alkohol och resten ordnar sig. Göteborg kommer aldrig vara så farligt som de närmaste fyra nätterna. Måste packa.
Jag känner att jag valde rätt arbetspass på Way out west. Hinner se de flesta som jag hoppades på. Röyksopp, Robyn, Laakso, Anthony & the Johnsons, Arctic Monkeys, Glasvegas och Fever Ray på fredagen. Patrick Wolf och Wampire Weekend på lördagen. Får vara glad över vad jag kan se istället för arg över vad jag missar. Gratis ju.
Tror det är första gången någon har reagerat på vad jag skrivit om. Det gäller mitt otroligt svenska och överborgerliga sätt att tänka angående synsätten och kulturen i Turkiet och här. Spännande. Kommentaren får mig att framstå som både rasistisk och moderat. Ännu mer spännande. Annars försöker jag hitta tillbaka till dygnsrytmen. Tanter på busshållsplatser uppskattar inte att stå bredvid folk som är på väg hem från efterfest 09.10 en lördagsmorgon. Jag däremot uppskattar att invänta solens första strålar (som aldrig kommer) på ett tak klockan sju på morgonen.
Efterfest hos malin. Turkiskj lakrits. Pasta. Tomatsås. <Jag leder med 2-0 mot Emil. Hittills har jAG SEGRAT i brunhet ioch alfapet. Nästa gran är hålla sig vaken längst. Jag kommer vinna. Jag gick upp sex och han halv elva. Jag kallar det fusk. Imorgon bir det sol på mails tak. Klockan sju tänkte jag. Gogos är nästa gren förrestenom vi hittar dom. Det gör vi inte. För i helvete!
Brandlarmet gick. Det ryktades om en brand på vinden. Extra rast tackar man inte nej till. Lunch. Vin och poker på Linnéas balkong väntar efter jobbet. Klassåterträff hos Ruler på det. Min hjärna släpper inte tanken på att det är fredag idag. Det är torsadag. OK!?
LINNÉA! Jag kom på det där ordet jag sökte under promenaden runt skogen på rasten på jobbet igår. Understimulerad. Jag känner mig understimulerad. Ja. Jag försökte göra en jättelång mening bara för att.
Nyss inkommen från en hård fotbollsmatch. Killarna mot tjejerna. Matte, Robb och farsgubben mot Lina da PRO, Emps och mamma aka krullstrumpan. Vi förlorade. 4-2. Dock lyckades jag få in ett mål så det kändes bättre än en seger. Ve, fan vill vinna när man kan göra mål. Mitt i matchen drabbades jag nästan av lite nostalgi. Varför? Det tar vi se. Jag lever efter mitt eget liv. Sedan när hände det? Just det. Vuxenlivet kom oh hälsade på.
Jag upplevde spännande saker idag men är alldeles för trött för att berätta om det. Innehåll: Peddogubbe, 6260, arg blivande fru och folkdräkt. Helg.............
Otroligt trevligt att bara sitta på jobbet utan att ens ha möjlighet att jobba. Telefonerna har inte funkat på över en timme. Timlön skulle inte vara helt fel. Lägenhet bokad.
Tuggummi i mitt huvud. Det verkar vara grejen. Idag har jag sålt för mer än jag gjort på fem veckor. Nästan. En av dem kommer antagligen komma tillbaka inom en snar framtid. Han var inte glad och jag tror jag ljög lite. I alla fall talade otroligt luddig sanning. Linnéa har gett mig fina postit-lappar. De ger mig styrka. Sol skulle ge ännu mer styrka. Det här jobbet är inte bra för psyket. Inte kroppen heller tror jag. Min mage gör ont. Jag vill ha helg. Hajk om fem veckor!!!!!! När jag kommer hem ska jag vara djup.
Jobbat två timmar och jag håller redan på att dö. Trött som en sate. Och konstigt nog var jag litelite bakis när jag vaknade imorse. Spännande. Nej. Man kanske skulle ta och jobba.
Jag är numera stolt ägare av en vit stringhylla. Fyndade en extra djup på loppis i Grisslehamn för 300 riksdaler. Resten av dagen befann jag mig i ett lyckorus. Jag vet inte hur länge jag har sprungit på second hand för att hitta en exakt sådan. Att jag måste måla på lite och fixa hörnen gör inte så mycket. Loppis i Grisslehamn är det bästa jag vet. Näst efter att elda. Det är vad som väntar nu. Jag ber till obefintliga gudar att Linnéa dyker upp så vi kan visa våra skills. Dusch.
