Om en timme flyr jag det här stället för ett tag. Grisslehamn låter nu lockande trots att det innebär semester efteråt. En lugn helg. Ska jag vara ärlig, och det ska man ju, kommer jag inte ihåg sist jag hade en lugn helg. Det måste ha varit innan studenten. Välbehövligt med andra ord. Jag mår illa och är fortfarande sliten sen onsdagen. 50 minuter kvar. Helt ensam vid ett bord. Någon gång ska jag berätta om min nya telefonfobi. Den är inte bra. Totalt handikappad utan mobil. Jag kundeinte ha valt en sämre dag att glömma den på med tanke på att pappa ska ringa när han kan hämta mig. Min samtalstid idag kommer bli dubbelt så lång efter alla samtal hem och till mamma. Jag hatar att inte veta vad som är rätt och vad som bör göras. Eller? Det kanskr är bäst att bara se saker och ting som de är.
Jag kan meddela världen att jag är totalt död. Linnéas soffa har varit vår bästa vän. Ska se om lunch nummer två kan få lite ordning på torpet. Vimmlet är kontrollerat och jag lyckades ännu en gång undvika det. Bra jobbat! Jag kanske återkommer om jag lever lite senare.
Jag är kär i textraden. Längtar efter att få viska den i någons öra. Mitt horoskop skvallrar om en kärleksfull onsdag där de små detaljerna kan spela en stor roll. Jag längtar efter så mycket. Tror jag. Ibland ser jag mig själv i känslor. Idag på bussen efter att Linnéa stigit av på fel hållplats såg jag mig i en bubbla som svävar utan att riktigt satt fast. Inte vet var den ska ta vägen. Inte vet var den ska vända sig. Vilken vind den ska följa. Jag kom aldrig fram till om det var bra eller dåligt förrän synen försvann. Man måste vara snabb att tolka bilderna. På ett ögonblick är de borta igen och man vet inte riktigt vad som rör sig i kroppen. Navid har tagit över mig hjärna och vaggar sakta mina ögon till sömns. Just nu är faktiskt Allt jag lärt mig hittills ett av favoritalbumen. Alla kategorier. Mat.
Smärta. Det svider. Magkatarr framkallat av för mycket alkohol säger mamma. Aldrig. Jag och Linnéa pepper revolt och går ut imorgon. Torsdagen får bli ett senare problem. Skjuter man fram utlovad semester två månader får man skylla sig själv. Magen får klara en natt till. Grisslehamn låter inte lika lockande när jag vet att jag måste jobba direkt när jag kommer hem. Jag vet inte. Aj.Måste.Ligga.Under.Ett.Täcke.Och.Dö.Ett.Tag.
Vi fick en kul överrsakning idag på morgonmötet. Semestern vi peppet som bara den kommer tydligen inte förrän i slutet av september. Tack för den. Hela jävla sommaren borta med vinden. Jag har redan börjat spana efter nya jobb.
Hungrig som bara den. Lite sliten också. Vaknade upp i Linnéas mammas säng och hade minst tio sms och fe missade samtal. Familjen var lite oroliga och undrade var jag hade tagit vägen. På något sätt lyckades vi somna fyra stycken i en dubbelsäng. Meningen var att vi skulle titta på Family guy. Det gick inte så bra. Frågan är var festen tog vägen. Kändes mest som för- och efterfest. Men jag klagar inte. Det var kul och mysigt i alla fall. Linnéas lägenheti mitt hjärta. Inväntar att en vit buss ska komma och hämta upp mig för ett bad i en grop. Måste stänga av datorn. Lillasyster får inte se at jag har fått sitta vid den när den egentligen ska vara avstängd hela dagen.
Peace.
ps. Jag och Kajsa är bäst på att ljuga ihop livsöden för att inte åka på efterfest. ds
YES! Otroligt produktivt. Chefen drog. Sedan dess har inte en jävel ringt ett enda samtal. Jag försöker lära känna facebook. Det går inte så bra. Regn i mängder. På måndag är det monopol för hela slanten igen. Först en antagligen händelserik helg. Ska nog jobba lite.
Måste sy något. Jag håller på att dö i brist på kreativa aktiviteter. Skulle ju kunna ta ut det genom att måla om rummet men måste då sova på soffan och hur bra sover man där egentligen? Funkar ju icke när man ska till jobbet. Alltså måste jag ta det på en helg men hur kul at det att måla bakis? Förhoppningsvis håller min bakisuteslutande nerv kontroll på läget även denna gång så kanske jag kan måla lite på söndag. Kanske. Eller så får man helt enkelt stanna hemma nästa helg. Ska fundera på saken.
Jag trodde aldrig att det skulle ske. Antagligen ingen annan heller. Mamma och pappa fick för sig att vi skulle köpa färg till mitt rum idag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och det gjorde vi. Dock fick jag bara köpa färg till en vägg. Mamma tycker att mina nuvarande väggar är så fina så hon slutar aldrig hoppas på att jag ska ändra mig. Därav får jag bara måla en vägg i tagen. Det blir lättare att ångra sig då sa hon. Efter att hon lovar på heder och samvete att vi ska åka och köpa färg till nästa vägg DIREKT när jag målat klart den första gick jag med på dealen och vipps så står det en burk Elisabeth i mitt rum. Josefin kom hit och måla med mig! Annars peppar jag mest göteborg och way out west. Och helg.
Nej jag orkar inte mass smsa så alla som funderar på att åka till Göteborg ska kolla mailen nu! Ni har fått världens informationsmail som ska besvaras direkt. Annars har jag lunch nu och har ätit oerhört god äppelpaj med sprutgrädde till. Gott. Kolla töntiga modebloggare på storbildsskärm. Givande jobb. Vad det inte ger dock är pengar. Började för en minut sen. Jag hade någon att berätta. Jävla hjärna. Kissie måste vara den mest blåsta människan i världen. Motsägelserna skriker sig hesa. Måste kolla lite mer innan jag fortsätter terrorisera företagare.
Nej det finns inte mycket tid över för datorer mer än på jobbet. Rast om 2 minuter.
Skrev jag på jobbet men hade tydligen inte tid att posta det.
Skrev jag för flera timmar sen men hade tydligen inte tid att posta det. Det är ett hårt liv. Men ett bra liv. Jag vill ha helg. Nu komer jag inte ihåg vad jag skulle skriva egentligen när jag startade detta inlägg klockan 09.58. Monopol på Kajsas altan. Jag har nya byxor. Hunger i min mage. Måste äta lite mer godis.
Vin, cider, strisp och chips på bob. Inte fel en måndag. Däremot fel att vara död en tisdag på jobbet. Kaffe i mitt hjärta. Och Läkerol. Ringring. Dimman kan komma.
Jag har storstädat mitt rum. Nu ska det bara köpas färg och målas om. Jag är sämst på Monopol men bäst på att skaffa oförklarliga blåmärken på fyllan. Mitt knä är blått/grönt/lila och svullet. Jag har ingen aning om hur detta kommer sig. Fredagen är ett stort mysterium. Vem var mannen på bob? Vem var mannen (gubben) vid bussen? Hoppas Widell får några roliga sms eller telefonsamtal snart. En date med Ida är inplanerad imorgon. Ni förstår, hon är så upptagen med sina båda jobb och häst att man måste boka tid för att träffa henne. Imorgon runt sju står det Evelina och vin på hennes schema.
Jag känner för att sy en klänning men inser att symaskinen är trasig och mamma är inte hemma och kan därmed inte laga den. Varför lyssnade jag inte bättre på tekniklektionerna? Jag förtjänar nog inte mitt mvg. Ett försök till.
Jag har ångest men vet inte varför. Det ilar i magen och sticker i bröstet. Ignorerar känslan och riktar all konsentration åt att lyssna in mig på alla Way out west band. Känns lite bittert att inte veta vilka jag kommer kunna se och inte. Som det ser ut nu kommer jag antagligen missa Vampire Weekend, Wolfmothe, Patrick Wolf och massa fler. Jag insåg att jag inte orkade räkna upp alla. Hoppas detta inte är fallet. MEN jag kommer träffa massa nya människor (som har blivit min nya hoppy), få ett mål mat om dagen, få en t-shirt och gå på festivalen gratis när jag inte jobbar. Ibland undrar jag vad i helvete jag har gett mig in på. Sen kommer jag på att jag gör det för att utmana mig själv. För att växa som person måste an göra saker man inte vågar. Klistra på lite självförtroende och intala alla andra att man är expert på området. På senare tid har detta blivit min specialitet, och jag kan lova att jag märler förändringen inom mig. Jag älskar allt. Trots påstridig ångest som vägrar försvinna. Man måste göra det bästa av det man har och inte gräva ner sig.
Ulf Lundell gör allt gör att locka fram en känsla som jag vet finns där någonstans. Där långt inne. Det går inte att sätta fingret på den, men den finns där. Vad den vill mig har jag ingen aning om. Jag har spenderat veckor åt att försöka hitta Ut ikväll, men den finns ingenstans. En av favoritlåtrna redan när jag inte ens var en meter. När jag tänker efter har jag alltid haft udda musiksmak jämfört med jämnåriga. Uffe, Eldkvarn och Springsteen, vad många ser som gubbmusik, har alltid legat hög på spelningslistorna. Sedan har vi reggaen. Ojoj. Jag vet inte hur många filmer vi har på mig och storasyster där vi står och halvhoppar i takt med baktakten. Storasyster skriker EGGI! och jag bara myser med musiken. Gubbmusik och reggae. Det är vad jag alltid älskat och alltid kommer göra. Började med en oidentifierad känsla och slutade i musik. Mina ögon svider och jag ska laga mat. Morgondagen bjuder på vänner och efterlängtat vin.
Det ingen trodde skulle ske har nu skett. Jag, Evelina Olsson, har gått och SKAFFAT FACEBOOK! Kors i taket och fan och hans moster. Det knappt så jag tror det själv. Jag är redan trött på alla mail om vad alla gör. Jag bryr mig inte! Vi får se om jag har hittat hem eller inte.
Varje morgon innan jobbet spenderar jag en halvtimme på stationen. Den finaste stunden på hela dagen om jag ska vara ärlig. Är det sol sitter jag ute på en bänk och läsar. Luktar på morgonluften. Iakttar stressade människor. Känner mitt eget lugn. Andas i min egen takt. Är det regn sitter jag inne på en annan bänk. Läser samma bok men luktar på kaffe och bulldofterna som krigar om utrymmet. Lyssnar på frukostätares samtal om jobb och fritid. Lär mig folks rutiner. Jag älskar stunden för mig själv. 7.32 brukar jag röra mig mot hållplatsen. 7.35 brukar bussen komma men egentligen ska den gå först en minut senare. Oftast sitter Linnéa på den. Då är stunden för mig själv slut och jag har fått andas mina dagliga andetag. Den stunden lever jag på resten av dagen. Tills nästa dag då jag får en ny stund. Folk uppskattar ensamhet alldeles för lite.
Datanörden inom mig är som bortblåst. Inte för att den någonsin varit atakr men nu blir jag illamående så fort jag tänker på att sitta vid datorn. Datorer = jobb. Inte för att mitt jobb är speciallt tråkigt men ändå. Ännu en helg lider mot sitt slut. Synd med tanke på att jag redan känner sug efter några glas vin i gott sällskap. Får väl ta det mitt i veckan istället. Jag hatar att jag älskar spelet för mycket för mitt eget bästa. Livets spel. Minst. Hatahatahata! Jag borde backa men spelet lockare alldeles för mycket för att jag kunna stå emot.
Jag kan ju säga att det inte bara blev ett glas vin hos Ida. Och inte världens minsta heller. Började tänka på refrängen vid tiotiden men kom inte i säng förrän runt två. Hela världen snurrade. Imorse lyckades jag försova mig en halvtimme. I panik skulle jag fixa matlåda. När jag öppnar kylen möts jag av en burk sallad som jag tydligen hade fixat kvällen innan. Duktigt av mig! Nej, nu ska jag dö i soffan.
SKAPARE vad jag är trött. Kom på mig själv med att planlöst scrolla ner genom någon okänd människas blogg utan att ens ha ögonen på skärmen. När jag insåg faktumet kom jag på att det var för att slippa tänka eller göra något. Ojoj. Arbetande kvinna! Stressad är jag också. Om 40 minuter ska ja vara hos Ida för att dricka vin. Innan det måste jag duscha och fixa mat. Jag är för trött för att ens bry mig om hur stressad jag är. Från det ena till det andra. Fan vad jag älskar att märka småsmå förbättringar hos sig själv. Jag har upptäckt att sedan skolan slutade och jobbet började har jag blivit en betydligt mer social människa. Jag älskar människor! Inte för att jag hatade dem förr men nu får jag panik om jag inser att jag inte har träffat en ny människa på några dagar. Otroligt underbart. Jag har även behandlat min telefonskräck tror jag. Numera tycker jag faktiskt mycket om att prata i telefon. Så pass att jag har slagit en pling till någon vän när jag inte haft något att göra. Att ringa främlingar är inte heller ett problem längre. Fan vad jag är bra. Nej, vin va det!
Så jävla trött att ögonen går isär och ihop på samma gång. Tacka vetja kaffemaskinen på jobbet. Jag har alltid velat jobba på ett jobb med kaffemaskin. En ska att stryka från listan. Nästa sak för strykning hoppas jag blir en feeeeeeeeeeet månadslön. Fett hår har jag också. Äcklig som bara den men det får man vara när man är en arbetande kvinna. Får se om Linnéa lever imorgon eller om jag får åka buss själv. På torsdag är det min tur att vara död.
Jag kom på att jag ju har ett dilemma. Hur fan ska jag göra med way out west? Om min syster bestämmer sig för att inte åka har jag ingenstans att bo. Att övernatta själv på hotell eller vandrarhem känns inge vidare och jag har inga egna vänner i Göteborg. Fan. Jag är ju hur sugen som helst! Ska man våga vara mer vågad än att åka själv överhuvudtaget och åka utan sovplats? Jag har länge drömt om att göra något jag egentligen inte vågar nu. Tror att det skulle vara bra. Alla skulle nog behöva göra det någon gång. Töja på gränserna lite bara. Flytta stängslet lite. Vem vet, där ågra meter bort kanske världens upplevelse finns och hur fan ska man komma dit om man sitter instängd i sit lilla lilla stängsel. Jag vill ha ett stort jävla sommarbete. Kunna springa var jag vill och bara känna hur jag hela tiden får en större spelplan att leva mitt liv på. Det låter ju så enkelt. Den som lever får se.
YES! Jag trog min första order idag! Sjukt happy. Livets tant snackade på om att hon blev mailbombad av folk som ville att hon skulle köpa trosor och tandborstar och allt vad det var. Men köpte gjorde hon! 2200 papp drog jag in. Det blir ju en timlön på sådär 8 spänn hittills. YES! Dock kan man inte räkna så eftersom vi inte har jobba en enda heldag än. Det blir minst 10 kronor i timmen. Asrik! Nej. Vin hos Ida imorgon igen då. Det börjar ju nästan bli tradition nu. Helgen hoppas jag också blir som nya traditionen. Bella ska firas och det måste ju göras ordentligt! Nej, man ska väl plocka fram skumpan och fira framgången.
Min syster försöker övertyga mig om att följa med till Hultan imorgon. Ett tag gick jag nästan med på det. Men ICKE! Jag har ett jobb att sköta. Det får bli två kansken istället. Emmaboda och Way out west. Vår nya livsfilosofi lyder att ta dagen som den kommer. Fan vad jag älskar att leva i nuet! Jag kanske helt enkelt ger mig av till götet utan att ha någonstans att bo och ser hur det går. Som tur är kan jag och Bella även stötta varandra i andra situationer. Hur kan vi alltid hamna i samma läge? Den här gången ska det gå bättre i alla fall. Vad man nu ser som bättre. Vi tar det helt enkelt som det kommer
Slutat tidigare igen. YES! Lyssnar öronen öva på Ulf Lundell. YES! Otroligt sliten efter den galna helgen. YES! Fått jobb på way out west. YES! Har ingenstans att bo. NOOOOOOO! Nu hoppas jag bara på att min syster också fick jobb men hon svarar inte. Vad att göra annars? Känsla av att något saknas. Någon typ av längtan. Jag drabbas alltid av den vid dessa tillfällen. Helt plötsligt skymtas liksom en snabb lösning. Om det är rätt lösning har jag ingen aning om. Bill och Bob har blivit mitt andra hem. I stort sett hela helgen spenderades där och det känns i kroppen. Jag tror aldrig jag har varit så trött som jag var igår. Men jävlar vad kul vi har haft! Man lever bara en gång kom vi ju fram till och då måste man ju fan ta vara på det. Jag älskar att vandra genom staden i takt med att solen går upp. ÅH! Vad härligt. Nästa helg väntas firande av Bellus så då blir det väl förhoppningsvis en repris. Frågan är bara var efterfest håller hus då och var jag skulle kunna få övernatta. Den som lever får se. Jag har tusen bilder att lägga in.
Ett glas vin blev en l som blev en lullighet som blev att gå hem och sova. Men mysigt var det. Ikväll kör vi den hårda stilen och skippar därmed lulligheter och går direkt på härligheten. Bellas power meet-oskuld ska tas och man vet ju aldrig hur det slutar. Jag känner att det här kommer bli bra. Det gör jag allid men man vet aldrig hur det slutar. Sova middag i mitt hjärta nu. Måste orka hela kvällen. Okeeeeeeeeej, tackheeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej.
Ätit plättar med sylt och gräde som farmor hade kört ut (hon hade skritit två meddelanden på hushållspapper. Ett om att jag fick sockra grädden själv och tt om att hon har vattnat blommorna. YES!). Städat köket och fixat och trixat och donat och stått i. Det vankas mys hos Ida. Ett och annat glas vin kanske till och med! HA! I väntan på bussen efter jobbet (som vi fick gå ifrån innan ett) var jag så sjukt kissnödig och uttråkad att jag framkallade en oerhört trovärdig gravidmage som jag gick och smekte lite fint. Inte visste jag att jag kunde se så gravid ut. Så många konstiga blickar har jag nog aldrig fått. Det var kul. Nej, kläder och en cykeltur till Ida var det.
Jag har tänkt på en sak. Varför är det godare att dricka med sugrör. Jag kan vara totalt osugen på till exempel läsk, men när jag sedan tänker att jag kan dricka det med sugrar känns det plötsligt mycket godare. I skrivande stund dricker jag fanta med sugrör. Men till krokin då. Om jag inte missminner mig nämnde jag någon gång att jag länge har funderat på hur man hittar krokimodellerna. Denna fundering har verkligen plågat mig. Nu har jag hittat svaren. Det är inte vilka som helst kan jag säga. Förresten så heter det inte krokimodell utan konstmodell. Det finns till och med en organisation för dem. Den heter konstmodellernas yrkesorganisation. Mycket spännande att hitta där. Men jag inrtesserade mig ännu mer för en man ars yrke är just konstmodell. Han gör allt. Reklam, kroki, kroppsmålning, teater, happenings, konst och allt man kan tänka sig. Naken förstår. Han har till och med erfatenhet av att låta snoppen sticka ut genom ett hål och låta den ligga där på en rostfri hylla. Vilken man! Han är värt ett besök på hemsidan kan jag lova. Nej, det var nog allt för mig. Måste försöka återfå normal kroppstemperatur.
