Inte nog med att jag vaknar av ett dunkande huvud idag igen, jag TOPPAR det med att lägenheten fylls av flyttgubbar och en skrikande bebis. Och det är fan inget vanligt skrik. Kan vara det värsta jag hört i hela mitt liv. Funderar på att fly till skolan en timme för tidigt bara för att få lite lugn och ro. Men imorgon flyttar jag och då blir det lugn och ro i två månader i alla fall.
Fy i helvete vad synd det är om mig just nu. Det jag trodde var någon typ av koffein-abstinenshuvudvärk visade sig nog vara betydligt mer än så. Nu ligger jag här, fullproppad med ipren, ett huvud som snart exploderar, frossa, kallsvettningar, ont i halsen och en kropp halvt lamslagen, halvt krampande, och tröstar mig själv med Hundtricket. Känner mig SUPERPEPP på seminarium och flytt. Verkligen. Gode Vadfansomhelst, låt mig vakna frisk imorgon.
Idag har jag haft brutala vårkänslor hela dagen. Tänkte att jag skulle passa på att ta vara på solen och den lediga dagen genom att lära känna mitt nya område. Flyttar om en vecka och måste därför plocka fram gpsen igen. Men jag fick feeling och gick runt hela stan och plötsligt hade jag vandrat hela förmiddagen. Tog mig hem, åt lunch och satte mig på tåget mot Lomma för att träffa Anneli. Fick mig en rejäl rundtur och blev helt kär i staden. Så nu, efter att ha gått och gått och gått från typ elva till sex, känner jag mig rätt nöjd med dagen. Fan vad jag kommer sakna Malmö. Men först ska jag njuta i två månader till.
Ger biblioteket en chans för andra gången idag. Hur det går är nog för tidigt att säga. Har i alla fall inte blivit utsatt för någon offentlighetsrunkare så det är väl ett framsteg. Dock kan det bero på att jag inte vågar sitta ensam vilket i sin tur gör att jag störs hela tiden. Men jag störs hellre av någons mobiltelefon än en blottare mittemot mig.
Vaknade upp av att solen tränger sig in genom som aldrig förr. Eller egentligen som många dagar på senaste tid men det lät bra. Jag har en så otrligt pirrande fredagskänsla dagen till ära. Kan bero på att jag har seminarium jag inte känner mig helt hundra på MEN MEN. Känns inte heller helt hundra att spendera denna soliga dag på ett tåg. Hoppas innerligt att det är lika fint i Västerås. Annars blir besöket kort.
För tredje dagen i rad snörade jag på mig löparskorna i hopp om att få ta ett varv i parken. För tredje dagen i rad blev jag lika besviken över att mina knän vek sig så fort jag kom utanför dörren. Tänkte att jag kunde powerwalka rundan men inte ens halvvägs insåg jag att det är onödigt att utmana ödet. Min kropp är i uppror och jag vet inte varför. Förutom knäna vill jag amputera mina höften, hugga av min vänsteraxel, bryta loss nacken och totalbedöva ryggen. Med andra ord måste jag hem och bli klappad på huvudet. Och botad av Bells.
Från ingenstans kom jag att tänkt på vad min bildlärare på högstadiet berättade för mig en gång. Jag tyckte om att rita elefanter och sade att det var mitt favoritdjur. Det var nog inte det, jag har sällan favoriter, men ett favoritdjur ska man liksom bara ha och jag ville vara som man ska. Hon berättade att när en elefant dör, samlas de andra runt den döda och bara står. De står där tills de känner att själen har lämnat kroppen. Hur länge de kan stå vet jag inte men jag vill tro att de kan stå där och bara stå i flera dagar så jag fortsätter tro det. Sedan går de vidare. När jag tänker efter ska jag nog fortsätta säga att elefanter är mitt favoritdjur.
Det slog mig precis att skolsystemet inte riktigt passar mig. Jag älskar att skriva och det är det jag vill göra, men det funkar liksom inte som så att du säger skriv och jag skriver. Det finns inget jag älskar så mycket som tjusigt formulerade meningar. Tjusiga formuleringar överhuvudtaget. Därför vill jag inte kladda ner vad som helst. Jag ser det som en skymf mot skrivarkonsten. Jag kan gå och tänka på en mening i flera dagar, veckor. Vida och vända på orden för att få ut så mycket som möjligt av dem. Jag vill inte ha den på print förrän den är perfekt. Förrän det smakar godare än godis att uttala den. Förrän det sjunger i huvudet när jag läser den.
Därför sitter jag oftast timmarna innan deadline och vill dö. På riktigt. Det gör så ont i mig att skriva något som inte är ultimat. Det är vid de tillfällena jag vill klappa mig själv på axeln och berätta att det är därför jag pluggar, för att lära mig skriva den där ultimata meningen. Så med det sagt borde jag nu bara slänga ur mig alla de där orden som snurrar i mitt huvud för att förfinas. Bara för de skrivits en gång betyder inte det att de inte får ändras.
I morse tog bigsis sitt pick och pack och åkte hem till Västerås igen efter en underbar helg här hos underbara mig. Som alltid efter att ha sagt hej då fick jag känslan av att jag vill skita i allt och flytta hem igen men lite kaffe i solen senare kom jag på bättre tankar. Har velat i en evighet om jag ska åka hem på fredag eller inte och hade väl i stort sett bestämt mig för att inte göra det men så ringde W och hon lyckades nog ändå övertala mig. Måste hem och ta hand om henne lite. Men för att kunna få ut så mycket som möjligt av lilla Vässan, vilket inte är så mycket så det blir nog inga problem, måste jag strukturera upp mitt pluggande lite. Har en bra feeling och tänkte njuta av den tills imorgon då jag inser att den bara var inbillad. Dexter COME TO ME.
IH! Jag har en härligt pirrande fredagskänsla idag. Mange är fredagskompis och bjuder på en tjuvkik på årets sommarplåga. Åh vad jag längtar efter sommarplågor att hata att älska. Och idag kommer bigsis hit! Ska visa henne allt jag vet i mitt älskade Malmö. Men först ska jag lyssna klart på Morgonpasset, städa lyan, luncha och sitta som ett frågetecken på föreläsningen i eftermiddag. Vad hände med att jag skulle hänge med i läsningen den här delkursen? Gick sådär. Jeje, jag är glad ändå.
I alldeles för många veckor har jag gått och mått sinnessjukt dåligt över hemtentat jag skrev för ett tag sedan. Jag har haft ångest, funderat på att hoppa av, funderat på att skriva ett mail till min lärare där jag ber honom inte läsa den utan istället skriva en helt ny, jag har knappt vågat se min lärare i ögonen för jag trott han tänkt "stackars lilla flicka, din hemtenta var det värsta jag sett". Ja, så dåligt har jag på riktigt mått och jag trodde fullt ut att den skulle få ett solklart U. Därför vägrade jag kolla resultatet på lektionen som alla andra gjorde. Jag ville inte visa mig ledsen över mitt U när alla andra stoltserade med sina G. Istället cyklade jag hem och planerade min sörjarfest. Okej, lång historia kort: JAG FICK VG! Skrek rätt ut när jag såg det. Dagen/veckan/månaden är gjort. Eller i alla fall fram till nästa hemtenta. Det tänkte jag fira med en öl. Typ nu.
Igår fick jag äntligen se mitt älskade Tankesmedjan live. Jag vet inte hur många gånger jag svurit och slagit i vägger över att en måste befinna sig i Malmö för att kunna gå, men så slog det mig när jag läste på twitter att det var dags igen, nu bor jag ju faktiskt i Malmö! Så jag tog min vän och traskade dit. Längst fram satt vi också. Såklart. Och fick tablettaskar. Fan för var dag som går blir jag mer och mer sugen att stanna lite över sommaren. Om jag vill har jag lägenhetJag skulle ju kunna stanna bara juni. Men så vaknar jag ur min drömvärld och inser att jag då måste skaffa ett jobb här och det är inte det lättaste ska ni veta. Jeje. Lite mer kaffe på det?
Jag har en benägenhet att då och då överfallas av en nervositet, rastlöshet och pirrighet som jag inte har någon aning om vad den kommer från. Benen vill bara springa och springa tills de inte orkar mer. Det kittlar i bröstet så jag vill skrika. Andetagen vill inte ta sig ända ner i lungorna. De liksom stannar i halsen och jag måste tvinga ner luften. Det känns som extrem lycka blandat med panikångest. Jag har därför ingen aning om vad den betyder eller beror på. Jag vet inte om den är bra eller dålig. Jag vet bara att känslan är där och jag kan inte göra något åt den.
Hallå där. Tänkte bara tt jag skulle dela med mig av den extrema vårkänslan som infinner sig i detta nu i underbara Malmö. Klev ut ur skolans lokaler och slogs direkt av den där pirrande lyckokänslan som bara vårsolen kan föra med sig. Skyndade hem och upp på taket för att hinna fånga lite sol innan jag tänkte bege mig mot systemet. Eftersom gårdagen var otroligt trevlig med gratisöl och allt vad det innebär känner jag mig extra förväntansfull inför kvällen. Vin och öl och värme och dans. Trevligt folk också. ÅH jag är så glad i livet just nu!
Klockan är efter elva och jag ligger fortfarande halvnaken i sängen. Mest för jag precis kom ur duschen, men ändå. Igår när jag tittade ut genom köksfönstret hittade jag en ny second handaffär på andra sidan gatan. Trodde det var jag som varit blind i två månader men den var alldeles nyöppnad och färsk. Billig också. Roffade åt mig en jacka/kappa för sju guldtior. Shoppinglycklig och inbillat nyrik skuttade jag vidare till Entré och råkade hitta ett par lite för höga skor. Men måste nog köpa dem ändå. Och vem vet, kanske inviger dem ikväll då det med största sannolikhet vankas gratisöl. Ja, det ser ut att bli en bra dag med andra ord.
