Vissa skulle kanske påstå att jag är lite för berusad för en onsdag med jobb torsdag morgon. Jag kallar det vardagslyx. Torsdagsöl blev onsdsagöl som blev vin som blev cider och resten är historia. Imorgon är detjobb. Tackar och bockar.
Åh herre min gud. Trots att jag idag upplevde mitt brevbärarlivs värsta ramling garvar jag mig just nu harmynt till morgonens avsnitt av Morgonpasset. Ja, jag lyssnar i efterhand eftersom folk på jobbet envisas om att lyssna på humorbefriade Äntligen Morgon. Jag dör. Kramp överallt. Dessutom helt jävla blåslagen. Ännu en gång skrattar och gråter jag på samma gång.
Uppgivenheten är ett faktum. På två olika sätt. För det första vill jag bara bli lämnad ifred. Prata inte om mig. Speciellt inte när det som sägs inte ens innehåller ett uns av sanning. Jag blir bara så jävla trött på människor som måste ljuga om andra för att på något sätt känna att de uppfyller sig själv. Skaffa ett eget jävla liv era tragiska idioter. För det andra känner jag att det kanske börjar bli dags att retirera. Jag borde lämna mitt djupa hav och simma in mot land. Där man inte kan drunkna. Men jag vill inte. Jag vet inte vad jag ska göra om jag inte befinner mig på kanten. Sårbar och hoppfull på samma gång. Men för var dag som går inser jag mer och mer hur patetisk jag är. Därför borde jag ge upp nu. Inse att jag har förlorat. Igen. Bygga upp något nytt. Kanske fly från rykten och idioter. Fan.
Den som trodde att Evelina Olsson inte hade kul utan alkohol längre kan ju gå och dra något gammalt över sig. Medan alla satt hemma och samboade sig igår kom min egen partner in crime förbi och skulle egentligen bara testgå sina nya rumpskor på en liten promenad på kvällskvisten. Det hela slutade med att vi tog bilen till Maxi på jakt efter födelsedagsavdelningen. Väl där råkade vi fastna på leksaksavdelningen istället. Åh herre min gud vad skönt det var att vara där strax innan stängning en fredag. Inte en enda ungjävel vilket resulterade i att vi gick bananas med alla lekasker. Studsbollar, pruttlera, barbies, gosedjur, klistermärken, pärlor, de hade ju allt! Efter en sisådär tjugo minuter och en stadig skrattkramp i magen tvingade vi oss därifrån. W hade blivit åksjuk av att gå i sina rumpskor, men ack vilket tight ass hon kommer få! Vi ses nästa fredag strax innan stängning på Maxi. Ikväll intar vi månen.
Idag var det dags att dra igång torsdagsölstraditionen tyckte Olof. Sagt och gjort. Dock är det inte riktigt samma sak utan uteservering. Men en öl är ju alltid en öl som man brukar säga. Cyklade genom staden smålullig och försökte inbilla mig att det visst är vår även på kvällen. Trött som ett dött djur och funderar på att gräva ner mig under x antal täcken för att slippa frysa. Och slippa tänka. På dig. Men det är en saga (eller mardröm) för sig.
Nej, planet störtade inte. Jag har bara bättre saker för mig än att idiotförklara min hjärna vid en dator. En miljon bilder ska in, fixas och läggas upp. Norgebilderna från i slutet av sommaren har inte ens visats så vette fan när jag ska ta mig i kragen när det gäller USA-bilderna. En orkade jag med i alla fall. Från någon av de första kvällarna på Key West. Vi gick under smeknamnen the dancing queens. Inte ens en vecka hemma och jag letar redan efter nästa resmål. Kanske för att jag saknar värmen. Kanske för att jag vill behålla fantasivärlden jag inbillar mig finns här hemma.
Efter nagra timmar i bil och en overnattning langs vagen ar vi nu tillbaka i Miami for att fanga den sista solen innan jag beger mig mot Sverige. Maste saga att det kanns bada bra och daligt. Saknar folk och min egen sang. Min egen dusch. Och nagot annat an snabbmat. Men man kan ju inte komma ifran att solen och utekvallarna kommer vara otroligt saknade. Borjar bli dags att oppna en ol.
Sushin satt dar den skulle! Miamivistelsen nummer ett borjar narma sig sitt slut. Imorgon tar vi hyrbilen och styr kosan mot Orlando. Efter det vantar Key West och darefter Miami for andra gangen. En heldag pa stranden med inte ett endaste moln pa himlen har satt sina spar borjar kanna mig snurrig. Fantastiskt. De spelar en lat pa radion som far mig att langta hem. Inte for mycket utan bara lite lagom. Fab!\
New York avklarat. Miamis uteliv testat. Kan inte klaga det minsta. Skulle val i sa fall vara min lilla svimningsattack imorse som holl mig borta fran stranden storre delen av dagen. Det tar vi igen imorgon. Ska ocksa forsoka komma ihag att inte tacka ja till allt man blir bjuden pa. Speciellt inte jager. Sushilunch star pa agendan. Tror det far bli en lugn kvall ikvall. Man maste ju vara nykter ibland ocksa. Lite b&j skulle ju inte sitta fel. "Om vi har tur kostar tomas bara 45 dollar for hn fyller ar." Tror vi funderar pa att dra over till Bahamas en svang. Spannande!
