Efter att ha våldgästat farmor och farfar för att lugna ner fb-nerven måste jag ändå säga att jag ångrade mig så fort jag tryckte på logga in. Har man inget internet missar man inget. Får man tillbaka det har man missat allt. Mitt nya favoritintresse är att sitta på en parkbänk och läsa min andra underbara bok. Dock fick jag så grov ångest idag när jag insåg att det stod 200 längst ner på sidan och jag snart nått hälften. Varför har ingen skrivit en evighetsbok? Typ Puppy. Eller Doggy. Kalla det vad du vill. Efter att för tre, eller är det fyra, somrar sedan ägnat varje arbetsdag åt det spelet är jag tvärsäker på att det inte finns något slut. En likadan bok vill jag ha. En man bara måste läsa hela tiden, och kan läsa hela tiden utan att den tar slut. Tror jag lider av extrem separationsångest.
I örvigt håller min hals fortfarande på att dö efter helgens festivalande. Tror jag har svalt sandpapper eller liknande. På tal om sandpapper, måste hem och lacka taket. HA! Skönt att slippa internet igen några dagar.
Efter att ha halvsovit på jobbet, stessat som en tok, dansat på gräset i timmar, klättrat över taggtrådsstängsel i sensommarnattens totala mörker, dansat några timmar till på gräset, cyklat ner i två, tre, eller blev det till och med fyra, diken, legat på en fotbollsplan i timmar och beskådat stjärnorna, som gömde sig någonstans bakom molnen, och kanske, kanske sovit lite under den molnbeklädda himlen, kände jag mig ganska trött när jag slutligen vinglade hem på den lite för instabila cykeln vid femsnåret. Ännu tröttare var jag tre timmar senare när min otroligt ömma moder och fader knackade lite försiktigt på min rygg och påstod att jag nog tyvärr va tvungen att gå upp eftersom de hade tänkt köra iväg sängen snart. Lyllos mig. I detta nu är huset fullt med alldeles för många och pigga vuxna som skriker åt mig vad jag ska packa där och bära där och flytta den. Känner på mig att detta kan bli en lite för lång dag för mitt instabila psyke och fysik.
Men Ipren i kroppen och voltaren på knäna hade jag nu ännu en gång tänkt bädda ner mig själv alldeles för tidigt för att det ens ska vara ok. Befarar att boken kommer ta slut imorgon. Om jag lyckas hålla mig tills dess. Den bidrar just nu till mitt förvirrade jag. Förlåt, förlåt, jag sket för hårt.
Med en inre och obefogad panik och förvirring längtar jag efter att bli nedbäddad (även om jag får bädda ner mig själv) i sängen och läsa klart min alldeles för underbara bok. Efter 400 sidor har jag kommit till det stadiet då de resterande 100 känns på tok för få. Jag vill sträckläsa men inte att den ska ta slut. Därför har jag satt upp lite läsregler. Två kapilet per kväll är det som gäller. Dagsläsning är obegränsat. Hinner ändå aldrig. Får se om jag lyckas hålla mig till två-kapitel-regeln ikväll. Brukar inte gå så bra. Regler har aldrig varit något för mig det heller.
Trotsade min otroligt slitna kropp och tog mig hem tidigt imorse. Hopp i poolen och en bön om att dimman runt mig skulle lösas upp. Som vanligt blev jag inte bönhörd den här gången heller. Den de kallar gud lyssnar nog inte på syndare. Bara att svira om till hollywoodblåsan och bege sig mot den väntande limousinen. Räda mattan, champagne, snittar och folk i 40-/50-årskris överallt. Men vad gör man inte för den äldre generationen. De måste ju också få komma ut och roa sig ibland. Kom hem i hopp om en fristad som kunde läka min ömmande kropp, men NEJ! På gatan sitter hela partasket gudrunnare uppradade, spelar 80-talsdängor på högsta volym och lyser upp hela spektaklet med alldeles för starka lampor. De må närma sig halvtid i livet men någon vila har de fan inte tagit. Känner att även detta kan bli en lång, lång natt.
Det är något magiskt över att få lön. Eller man behöver inte ens få den. Det är något magiskt över att bara veta att den kommer. Riva loss kanterna, sakta väckla ut pappret och se beloppet som alltid är mer än man tänkt men mindre än man hoppats. Spara eller shoppa, spara eller shoppa. Tror faktiskt att jag shoppar den här gången. 386,50 rätt ner i fickan på Erling (eller kanske snarare hans arvingar, han måste vara död). Nej nu fick jag en smärre ångestattack och måste nog överväg lite till. Nytt kaffe måste bryggas också. Oj vad mycket som skulle göras helt plötsligt.
Jag har kanske sagt det förut men jag säger det igen. Lundell är och kommer alltid att vara ett geni. Han och de andra männen med djup i både röst och ord. 585 kronor försvann från mitt konto i utbyte mot en biljett. Lundell kysser havet. Jag tar med mig honom ner i badkarsvattnet och grubblar över kvällens öde.
Med en chokladdoftande smet i ugnen räddar jag även denna lördag. Tänkte använda den som smörjmedel för såväl kropp som själ. I avsaknaden av glass nöjer jag mig med kaffe som tillbehör. Judith, Rosalyn och Ragnar skriker att de vill läsas om.
...unless you come around so come around. Tänkte säga något men började lyssna på svartlistad musik och plötsligt betydde inget annat något. Ögontjänare och idioter som jag vet inte är idioter egentligen. Om någon bara kunde tala om det.
