Förutom den otroligt irriterande benhinneinflammationen som börjat ta ett stadigt grepp om mina smalben ser detta ut att bli en bra dag. Eller bli och bli, den ÄR bra. Känner mig så otroligt peppad på allt och har en hel del kul saker inplanerade. IH! Nej, nu ska jag iväg på visning. Hoppas det inte är en mördare den här gången heller.
Tittar på bilder från sommaren. Minns en fin och förfärlig tid. Mest fin. Jag hatar att andra människor har så otroligt stor inverkan på mitt liv. Att andra människor med en blick kan bestämma hur jag ska må. Om jag ska vilja vakna på morgonen eller ej. Det är väl det jag inbillar mig att jag är här för att ändra på. Det blev för mycket helt enkelt. Jag kunde inte vara kvar. Jag höll på att förlora mig själv alldeles för mycket. I dig. I er. I vad som helst. Nu är jag här. Har påbörjat återuppbyggandet av mig själv. Och jag tror det går bra. Jag har insett vad och vilka som verkligen betyder något där hemma. Vilka jag kommer ha kvar om tre månader. Du är nog inte en av dem.
Detta är sista gånegen jag skickar ett mail. Sluta med att ha mall mmed l och i som är svåra att läsa, dessutom så. Man kan ju ha 28 a:n som man skall sitta och räkna.. Om jag kommer fram så hoppas jag du hittar på en enklare adress. Att räkna antalet l och i är inte lätt. De flyter ihop. Varför gör man det så komplicerat? Byt mail adress till något som är enlklare att se på skärmen, inte en massa likadana bokstäver som ser lika ut. Ett l och ett i ser nästan likadant ut när de står intill. Varför skall man räkna så många liknande bokstäver?
Hälsningar Birgitta
Trevlig dam som tyckte att jag skulle hyra ett rum i hennes villa då frickor med klass inte bor vid Värnhem. Jag har inte sagt att jag är en flicka med klass och jag vill absolut inte bo hos någon som skickar tre mail och när jag inte svarar på dem skicka detta. Men lycka till i letandet Biggan!
Efter en finfin vårdag med gruppseminarium och ett högskolepoäng rikare kastar jag nu i mig chili sin carne, sköljer ner det med billigt vin och borde verkligen börja cykla mot Möllan och Line nu. Fan vad jag älskar Malmö. Ja, jag kanske gråter när jag åker tillbaka från Västerås, men det har inget med Malmö att göra. En mycket mycket klok vän sa till mig en gång att alla som någon gång känt trygghet, känner sig otrygga ibland. Och det måste vara det klokaste jag hört. Det är klart som fan jag känner mig vilsen och otrygg här ibland, jag har ju varit så himla trygg i hela mitt liv. Haft allt och alla jag behövt inom räckhåll. Nu bor jag, om än tillfälligt, i en ny stad där jag från början inte kände en enda människa. Men det känns så otroligt bra och jag kommer älska mitt beslut för resten av mitt liv. Nej, mer om min kärlek till Malmö en annan gång, nu måste jag slänga i mig resten av maten och kasta mig ut i stormen.
Blev just påmind om vilken sjuk och fantastiska dröm jag hade i natt. Kan inte låta bli att le varje gång jag tänker på den. Så du kan ta din jävla brud, jag behöver inte dig. Jag har min fantastiska dröm att återvända till. IH! Om tre timmar ses vi baby.
Häng för i HELTEVE med i läshänvisningarna den här kursen. Att tvingas läsa allt i sista sekund på tåget hem är inget jag strävar efter igen. Nästa hemtenta ska jag skratta hela vägen igenom. Men det är ju så mycket roligare att titta på Dexter.
Igår var jag beredd att hoppa av skolan och flytta hem. Hemtentan gav mig så otroligt grov ångest att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Men strax innan nio, en timme innan deadline, skickades den in och jag skålade med mig själv för att fira. Mitt i natten vaknade jag i panik för jag nog inte kollade över referenslistan en sista gång. Men idag, nu när jag sitter här med mitt kaffe och lyssnar på morgonpasset, känner jag mig så sinnessjukt fri. Ett U kommer inte döda mig och fortsatta tentor kan ju inte bli sämre. Åh, nu kommer Mike the newsguy.
Nästa gång jag är hemma i Västerås ska jag leta upp min gröna kjol och ta med. Det andra jag tänkt ta med har jag redan glömt. Fuck. Va? Har jag en hemtenta jag borde skriva nu? Dubbelfuck.
Problemet med att plugga på bibliotek är att jag dricker mer kaffe än pluggar, vilket leder till att jag blir extremt kissnödig, vilket i sin tur leder till att jag inom en snar framtid måste packa ihop mina saker och leta upp en toalett. Frågan är om jag vågar chansa och lämna allt för att undvika olyckor på vägen.
FAN vad svårt det ska vara att komma igång med pluggandet. Jag älskar att skriva men hatar att börja. Läsa artiklar jag först måste översätta för att förstå. Min hjärna har slutat läsa vetenskapliga texter för längesedan. Speciellt på engelska. Jag vill att min dator ska läsa för mig. Jag vill kunna blunda och koncentrera mig på orden. Funderar på att ge upp innan jag knappt börjat och titta på Dextre istället. Det är ju trots allt alla hjärtans dag och jag är den bästa människan jag vet så varför inte fira mig själv? Men imorgon, då JÄVLAR ska det läsas och förhoppningsvis skrivas. Så mycket som möjligt måste göras innan helgen. Längtarlängtarlängtar. Nästan så min mage känns kär. HA vilket skämt. Mmm, Dexter HERE I COME.
JA, jag erkänner, min dialekt har blivit helt fucked up. Jag har alltid haft alldeles för lätt för att snappa upp dialekter och applicera dem på mig själv. Hörde någon gång att det tyder på ett bra språköra och tror stenhårt på det. Under en period pratade jag extrem stockholmska, speciellt efter några glas vin. Nu tror ni såklart att jag går runt och pratar skånska, men ICKE. I detta mångkulturella Malmö har jag dragit på mig någon blandning av skånska, göteborgska, småländska och såklart min gamla vanliga fyllestockholmska. FÖRSTÅR ni hur fuckad min hjärna blir fram mot småtimmarna. Det har gått så långt att jag inte ens orkar streta emot. Jag hör mig själv prata ett språk jag knapp förstår, men skiter fullständigt i det. Och då har jag ändå bara bott här en månad.
Igår var jag ledig och Malmö bjöd på underbart vårväder. Efter kaffe på balkongen känder jag att det var min plikt att ge mig ut på en promenad. På väg mot stan hittade jag två mysiga gubbar som satt på pimplade. Trodde först de badade men tydligen inte. Synd. Men bäst de passar på, för inom några dagar kommer våren hit enligt Josefin.
Hej gänget. Nu kanske ni undrar vad jag haft för superviktigt för mig de senaste dagarna. Och det ska jag tala om. Första arbetet inlämnat och klart. Ett reportage om genus och klubb-världen i en härlig kombination. Efter att i onsdags ha finslipat på det under parollen "Skriv full, redigera nykter" fortsatte vi på samma spår och firade inlämningen med vin, öl och old school hiphopklubb på Moriskan i torsdags. Ytterst trevligt. Efter en hård torsdag fick det bli en På spåretfredag med endast fåtalet glas vin. MEN ikväll är det påET igen bara. Det vankas inflyttningsfest vid Möllan med tillhörande äventyr. Okej, då vet ni allt om min nya alkoholism.
Det där jag nämnde om en löparrunda, stryk det. Istället för att förvandlas till en riktig malmöbo förvandlas jag till en riktig journalist genom att ta ett, eller fler, glas vin i hopp om nya infallsvinklar. Så fort jag samlat kraft ska jag ta min box och bege mig mot Möllan för vidare skrivande. Jag vet, det låter som ett drömliv.
Hej gänget. Idag är det dags för fyraveckorskalas. Hipp hipp hurra. Firar det med att ta mig till skolan för att skriva ihop det sista på reportaget. Funderar också på att kanske, men bara ytters kanste, ta mig ut på en löparrunda lite senare. Bli en riktig malmöbo liksom. Återkommer i den frågan.
Så fin låt. Så fin video. Så fina människor. Den får mig att minnas sommaren. Jag minns första gången jag hörde den. Jag stod på jobbet och kände mig både förvirrad och otroligt glad. Precis så som ungefär hela förra året var alltså. Men i alla fall, mycket fin låt som inbringar en mycket fin känsla i min kropp.
Jag tänkte säga hej men känner att det inte räcker. Inte när du tar min hand, ser mig i ögonen och ler som du gjorde när du brukade ta min hand och se mig i ögonen och le. Inte när du frågar hur jag har det i Malmö, utan att jag ens sagt att jag flyttat. Inte när du säger att du varje helg hoppas på att träffa mig, och kände på dig att jag skulle dyka upp just ikväll. Inte när du frågar om det inte alltid har funnits något mellan oss. Inte när du pussar mig på kinden och suckar den där sucken som skvallrar om att du vet att du inte borde. Inte när du frågar om det är fel att vara kär i någon annan när man har sambo. Ja, det är fel. Och det är när du påstår att du aldrig har sårat någon jag hatar dig som mest. Du har sårat mig. Du har sårat mig så in i helvete men jag är beredd att glömma det varje gång du tar min hand, ser mig i ögonen och ler. Och det är därför jag hatar mig.
Började dagen med att hitta denna braiga video. Blev extremt sugen på att ta upp gitarrspelandet igen. Och låten måste ju vara en av förra årets absolut bästa låtar. Tröttnar aldrig och ryser och vill gråta varje gång jag hör den. Och jag älskar killen i mitten.
Lite av den senaste tiden genom min telefon. Lite mat, lite nagellack och lite nya kläder. Idag ska jag dricka kaffe, äta kladdkaka och skriva reportage. Funderar på att kila ner till farmor och farfar och tigga lunch också. Hörde rykten om dillstuvad potatis OCH räkbomb.
Jag vet inte varför, men sedan jag lämnade Västerås känns det som den staden vänt sig upp och ned. Folk som ska vara kära är det inte längre. Folk som ska älska varandra sårar varandra istället. Folk som en gång var vänner ses inte längre. De jag trodde hade livet klart för sig börjar plötsligt vackla och vet inte riktigt vart de ska ta vägen.
Och här står jag och blir mer och mer förvirrad, samtidigt som jag bara älskar allt och håller på att sprängas av framtidstro. Ja, det är upp och ned helt enkelt.
I evigheters evighet har jag velat lära mig att göra gif-animationer. Tänka sig att det ska krävas lite flykt från pluggandet för att jag ska ta tag i googlandet. Kanske inte blev optimalt, men vadfan. Alla är ju nybörjare någon gång. Men nej, NU ska jag börja maila och terrorisera kulturpolitiker.
