Varför kommer du krypande när jag precis tänkt tanken att kanske, kanske förlika mig med tanken på att du inte finns i mitt liv längre? Varför väcker du alla minnen när jag precis gjort mig redo att skapa nya? Varför ska jag alltid förstöra allt som kan blir bra?
Folk i allmänhet har en förmåga att gör mig förvirrad. Ni två i synnerhet. Men ibland är förvirring ett skönt tillstånd. Speciellt när man befinner sig på annan ort och verkligheten tycks vara på mils avstånd. På måndag är den dock tillbaka. Frågan är vilken låt som kommer eka i mitt huvud. Tills dess mixar jag dem båda och låtsas som jag har lösningen inom räckhåll.
Ligger uppe i min säng i Grisslehamn, proppmätt och nyfiskad, och smider planer. Har dryga året på att genomföra dem. Start på måndag. Tänkte fortsätta på min nya livsfilosofi "allt har konsekvenser, bra eller dåliga, vilket det blir kan ingen jävel veta förrän konsekvensen uppenbarar sig". Jag har tröttnat på att överanalysera. Jag testar och ser. Brister det så brister det. Jag har brustit så många gånger förr och kommer brista så många gånger till, vare sig jag försöker hindra det eller ej.
Här är man duktig och tackar nej till en tapaskväll på tabazco eftersom det vankas jobb imorgon, men vad händer? Jag får feeling, köper mig en flaska vin och cyklar i all världens fart till Josefin. Med två glas vin i kroppen följer jag med syster på visning, skyndar tillbaka och sveper resten av flaskan. Väl på tabazco kan jag inte hålla mig från att snegla på menyn, trots att jag var duktig och köpte med mig mat till Josefin eftersom jag ENBART skulle säga hej när vi kom ner på stan. Innan jag vet ordet av sitter jag där med fyra olika tapas och ett glas vin. Men man lever ju bara en gång så varför inte.
Helvete. Här sitter jag på sängen och funderar över hur jag har klara mig utan en laptop i hela mitt liv. Nästa lön ser därmed ut att oavkortat gå till en dator. Något annat jag funderar, eller kanske snarare förfäras, över är hur snabbt fyra år har gått. Det känns som igår Eldkvarn släppte Svart blogg. Men nej. Det släpptes 2007. 2007! Inte igår. Åh jag hoppas verkligen att de kommer bjuda på tidsresa. Jag vill höra Gatan Fram som den lät -79. Jag vill höra Alice och att publiken bildar snö med fingrarna. Måste packa.
Som den stekare jag alltid velat vara tar jag flyget ner till Gotland imorgon. Skulle även kunna räkna mig till den grupp människor som ringer in till Fredagsflörten och söker spontana partners alternativt presenterar sig som så otroligt spontana. Känner dock en mild panik över den tomma väskan och insikten om att jag endast får flyga med handbagagt. Men de säger ju att det är det oplanerade som blir roligast. Upp till bevis.
Du är fläcken jag aldrig kommer kunna tvätta bort. Fläcken fylld med hatkärlek. Fläcken jag vill bli av med och glömma att jag haft. Fläcken jag i hemlighet behåller med flit bara för jag inte vet vad jag skulle göra utan den. Hur världen skulle se ut. Vad jag då skulle hata att älska.
Tro det eller ej men jag funderar på att köpa mig en dator. En egen. Men inte nog med det, håll i er nu, jag funderar på att köpa en mac. Det var när jag förstod hur man fick fram fler flikar som det slog mig att även macar kanske har en logisk uppbyggnad i grunden. Det gäller bara att förstå det nya tänket. Mitt nästa steg blir att lära mig kopiera/klistra in. Och se på maken. När jag gjorde halt i skrivandet för att byta från arcade fire till black keys hände det. Jag luskade mig fram till hemligheten bakom kopiera/klistra in. Nu finns det ju nästan inget att fundera över längre. Får se om jag blir med mac inom den närmsta tiden.
Imorgon återvänder jag till verkligheten. Förhoppningsvis kan verkligheten ge tillbaka den klarhet drömvärlden stal från mig för längesedan. Att sväva i ovisshet gör mig både hög och uttömd. För mycket kaffe likaså.
Drömde att jag hittade århundradets snyggaste jacka på rea. Måste leta efter en liknande. Alternativt sy den själv. Har jag en gång i tiden lyckats sy om en ful jacka till en fin borde jag kunne göra det igen. Det vaknas grillkväll på udden med efterföljande fest på landet. Spännande.
Jag har så mycket att säga. Egentligen. Så mycket som bör komma ut och visas upp. Jag tror det kunde bli något fint. På tal om fint. Fina människor ger mig panik och samtidigt rysningar över hela kroppen. Jag hatar dem. Men älskar att se dem leva sina fina liv. I höst ska jag ta tag i mig själv. Tror jag.
