konfettikrig

Efter världens mysigaste helg hos Ida sitter jag nu här och väntar på en kastspya. Funderar på om någon smittade ner mig med vinterkräksjukan på tåget eller liknande. Första advent är det ju också. Hoppas innerligt att alla har spenderat dagen åt att skotta. Jag har fått el i mitt rum. Och minusgrader.

Peace.

Har nu spenderat runt en timme åt att lyssna på krönikor av Jonatan Unge. Det är lite utav mitt nya favoritintresse. Det och sticka har fått sällskapa med radiolyssning och bokläsning på min lista över favoritsysselsättningar. Helst av allt vill jag gifta mig med honom. Få somna till en godnattkrönika och vakna till en godmorgonkrönika. Varje dag. Det, det är nog vad jag vill mest av allt just nu. När det gäller annat jag vill just nu har jag en aning beslutsångest. Vänta eller inte vänta. Herre min gud vad jag har kramp precis överallt. Men jag lever och det får man väl vara glad för. Tyst Jonatan, jag får ont i magen.

Peace.

Jag har kramp i min arma kropp. Motordrivna fordon är inte min grej. Inte fryst slask heller. Inte storn heller. Tro det eller ej, men minusgrader är inte heller min grej. Inte mina händers grej i alla fall. Om någon behöver is så finns det här. Har varit på möte och ätit pepparkakor. I övrigt inbillar jag mig mest att det snart är fredag och dags för ännu ett storstadsbesök. Tills dess tänkte jag krypa ner i sängen med min man. Han är fin.

Peace.

Börjar fundera på om det helt enkelt bara är ännu ett beroende jag har utvecklat. Ja, jag är nog beroende av dig. Eller av tanken på dig. Tanken på att du finns där och stör. Du skapar stora störningar i min annars nästan fullt fungerande hjärna. De irriterar värre än störningarna på radion. Försvinn eller skapa ett stabilt ljud. En stabil grund.

Peace.

Kalasballonger. Popsvaka med tre flaskor vinglögg sätter sina spår. Djupa spår. Det är nog inte meningen att man ska vaka in vinterstudion med endast en lite powernap. Det är en döende, förvirrad och panikslagen Evelina som nu återintar lodrätt läge. Dock tror jag att jag vände lite på dygnet där någonstans vid sju imorse. Smällar man får ta.

Peace.

Radar upp alternativen. Oh. Flertolkad mening. Menar allt. Eller inget. Bussar i diket. Avkastad och förvisad att ploga min väg hem. Ibland funderar jag på att skaffa vinterjacka. Sen ser jag vad de kostar. Tror att imorgon är början på slutet.

Peace.

Min kropp är snudd på minusgrader och min hud känns fortfarande alkoholförgiftad efter helgens bravader. Jag lever ett hårt, hårt liv.

Peace.

Misär. Misär. MISÄR. Torsdag och mina ilskna dagar är räknade. Det firades med att köpa presenter till lilla mig. Har inte riktigt släppt den där en-present-om-dagen-idén jag fick. Imorgon är det jag och W som sätter sprätt på både armar och ben men mest pengar.

Peace.

Nej Mange, min puls slår inte fort av samma anledning som din och jag har ingen nyckel att leta efter och jag känner mig absolut inte lite lugnare. Men du är jävligt bra ändå. Och kyssa dina röda läppar, det vill jag! Men fan. Att börja veckan på samma sätt som den förra avslutades, arg och sliten, det skulle jag inte kalla min favorit. Att bilda sig en egen uppfattning kan dessutom vara det mest onödiga som finns. Alla andras stämmer ju ändå för det mesta. Och att hoppas att den där jävla uppfattningen som man fick mosad rätt upp i ansiktet, trots allt, är helt åt helvete, börjar bli jävligt tröttsamt. Tänkte vara arg till på torsdag. Sen får det fan vara nog.

Peace.