Är man van vid att sova halva dagen blir det otroligt jobbigt att plötsligt börja jobba. Har man dessutom inte gjort en fysisk ansträngning på sådär ett år blir det dubbelt så jobbigt med ett otroligt fysiskt krävande jobb. För att toppa det hela tror jag dessutom att jag har utvecklat någon typ av kaffeallergi. Eller är det normalt att nästan börja spy efter några klunkar?
Tror jag drabbades av en släng akutinfluensa. Plötslig kallsvettning samtidigt som jag inom en snar framtid kommer spy ner hela huset om jag ska lita på min magkänsla (he he he). Tänkte slänga i mig några alvedon innan jag fortsätter städa samtidigt som jag klär på mig. Det är en konst bara jag klarar. Tänkte även ta det till nivå tre. Lägga till lite sminkning. Tacos hos Amanda står på schemat. Om jag inte kastar upp hela dagens matintag innan dess.
Totalt kär i textraden. Att själva låten sedan heter "Don't you want to share the guilt?" och är allmänt desperat gör ju inte saken sämre. Dagen verkar innehålla otroligt många planer. Uppbokad in i sista minut. Staden för shopping. Biltur till Nora för att hämta (förhoppningsvis) nyknullad hund. Vindrickande i kombination med fix. Förfest hos Kajsa. Staden för ännu mer vindrickande. Nu blev jag ju nästan lite stressad. Men innan jag gör något annat ska jag läsa på lite om Nora så jag vet vad som väntar.
Har man inget att göra och inget att ta på sig får man ta till saxen. Efter en lite för vild, men stillasittande, kväll/natt på bob blir jag nu smsbombad av en kille jag döpt till "Okänd bob". Namnet säger ju allt. Killen har nog redan gjort alla fel man kan göra. 1. Dragit en USEL (och inte så usel så den blir bra utan bara usel) raggningsreplik. 2. Varit alldeles för ivrig med smsandet. Jag menar, svarar inte jag på dina fem första svarar jag inte på de fem kommande heller. 3. Fyllen sina sms med :p och frågetecken. Det senaste: "??? :p" Och vad i helvete vill du att jag ska svara på det? 4. Kallar mig alkis. Charmör där. Vet verkligen hur man drar till sig en tjej.
Nej grabben. Ta ditt otroligt fula och sönderplattade/-blonderade hår och terrorisera någon annan.
Visning #1 avklarad. Huset har aldrig varit finare. På riktigt. Under mina 17 (eller va det 18?) år i Irsta har huset aldrig varit i närheten av detta skick. Inte ens till jul. Vill ingen ha detta så är de fan för kräsna för sitt eget bästa. I övrigt tänkte jag ta och kasta mig in i duschen för att sedan bli snygg som aldrig förr över ett glas vin. Eller varför inte över en thaiöl som jag spart på in i det sista. Får fundera över detta livsavgörande beslut.
Nämen om man skulle ta å slå till på lite alkoholintag kvällen till ära. Kankse till och med avsluta den med en premiärövernattning i f&f's nya stadslya. Så får det nog bli. Bob är mitt andra hem sommartid.
Funderar på om långkjol är mig grej eller ej. Den faller ju så fint. Men hur fint fall den än må ha så känner jag mig fortfarande som en tant. Hon ser ju inte ut som en tant, VARFÖR GÖR JAG DET DÅ?
Med en otroligt irriterande kramp i svanken är jag inte speciellt sugen på allt städande som dagen kommer innebära. Hur fan lyckas man få kramp i svanken egentligen? Får fundera på det medan jag målar fönsterbläcken.
ps. Du/ni förstörde min natt igen. Inte snällt. ds.
Under en tid på högstadiet blev jag av då okänd anledningt kallad Mischaaaaaaaaaa av en person när jag gick förbi i korridorerna. Till en början trodde folk att jag inbillade mig, jag menar varför så? Det är ju inte direkt något nedlåtande som hora eller liknande uten bara ett Mischaaaaaaaaaaaa. Men detta blev otroligt irriterande. Men tiden hörde även mina vänner detta men jag fick aldrig något svar på varför. I helgen fick jag det! Denna person tyckte att jag var en wanna be Mischa Barton. Okej. Jag har funderat och åter funderat på varför det störde henne så mycket? Hon tyckte jag försökte vara som en person jag knappt visste vem det var. OC har aldrig varit min starka sida. Dock utspelades detta på den tiden Mischa var på topp så jag väljer att ta det som en komplimang. Det jag inte kan förstå är, vad fick du ut av det hela?
Håller på att avlida pga pollenchock. Ännu en gång ställer jag mig frågan hur jag ska överleva fram till sommaren. Jag frågar mig också hur jag ska överleva mitt blivande jobb. Råkade nyss boka in två veckors jobb på raken, vilket i så fall skulle innebära att jag jobbar över studenten, vilket ju ICKE går för sig. Tyckte han var lite väl stressad när han ringde och i stort sett tvingade fram svaret för att sedan lägga på. Nu förstår jag varför. Fan då. En tredje fråga jag ställer mig är om det är fysiskt möjligt för mig att gå ut och kommer hem med samma grejer i behåll. Tydligen inte. Senaste förlusten är mina converse. Dock fick jag ett par i annan färg och fel storlek med mig hem istället. Men ändå.
M & P bör ramla in när som helst med ofantliga mängder pizza åt mig. Underbart såhär efter tre dagars hårt festande. NU anar jag en bildörr. Dags att inta pizzaslukarposition.
Vaknade sådär bakistidigt och känner mig fortfarande lite tung i huvudet. Kanske ett glas för mycket för en torsdag. Lite spenatsoppa och jag är på banan igen. Ikväll gäller Mission Man åt Josefin igen.
Nu känner jag mig som människa igen. Någon grogg, lite cider och lite rödvin senare känner jag mig som människa igen och kan slappna av. Jag inser att det är du som är idiot och jag en 'ännu stötte idiot medn vafan!. Du va iudiot först. Jag är bara idiot för att jag bryr mig om att du är idiot. nu mår jag bra. Nu mår jag som bäst. Sängen 'r mitt nästa mål. Taggar inför imorgon. Då blir det mer än rödvin.
Det är alldeles för långt till helg för att jag ska orka stå ut. Redan försent. Bedövar öronen och allt annat med SoKo. Förbannar Spotify för hon inte finns där. Förbannar allt och alla. Börjar ana en dimma. Med dimma kommer lugn. Börjar varva SoKo med Lundell. Funderar på att inta favoritpositionen. Ryggliggande på min ludna matta, stirra i taket och låta Lundell vagga mig till ro. Låter alldeles för lockande. Men när du har tröttnat, kom ihåg mig då.
Det finns inget jag hatar så mycket som fula barn. Fula och irriterande. Jag har fått för mig att fula barn automatiskt är irriterande. Om inte annat så genom deras utseende. Häromdagen satt jag på bussen då en hel jävla skolklass klev på. En skolklass med alldeles för många fula barn för att det ska vara okej. Jag intalar mig att det var de som orsakade illamåendet. Du är ful och barn gör mig illamående.
Patetiska människor har förstört min natt. Jag har analyserat i en evighet men aldrig riktigt vågat läsa svaret. I natt fick jag svaret upptryckt i hela jävla ansiktet. Du är en patetisk människa. Varje gång jag försökte blunda såg jag det framför mig. Varenda jävla gång. Det tragiska i kråksången är väl egentligen att jag är ännu mer patetiska som låter något så patetiskt ta upp så mycket tid. Vidrigt.
Jag ångrade mig och istället för att stänga in mig på mitt rum klunkade jag vin och förlorade i Monopol. Helvete också. Känner för att döda någon men får väl nöja mig med att rensa hela jävla huset.
Funderar på att faktiskt spendera denna lördag som en äkta arbetslös. Stänga in mig på mitt rum med kaffe och Lundell. Det fina vädret som alla tjatar om har jag redan fått nog av. Ge mig en picknickfilt och en flaska vin och jag kanske bemödar mig att gå ut, annars stänger jag nog in mig från och med nu. Världen är fylld av horor och IdiotP.
Underbar bakisdag. Verkligen. Vaknar av att jag glömt dra ner persiennen och solen lyser rätt in, studdsar i spegelg och kastar sig över mina stackars ljusskygga ögon. Kan man somna om sen då? NEJ för med värmen kom också en extrem pollenchock. Drar på mig bikinin och ger solandet en chans. Ångrar det än. Min kroppstemperatur ligger långt över det normala. Hoppas fan att farmor drog till med en rejäl planka dagen till ära. Här ska bakisätas!
Jag tror jag har drabbats av ytterligare en diagnos. Eller egentligen är den inte ny, snarare nygammal som kommer och går lite som den vill. Jag kallar den Kronisk nervosia och den utsperar sig exakt som namnet antyder. Jag är konstant nervös. Otroligt jobbigt! En bieffekt är lättskrämdhet. Jag är sjukt lättskrämd. Inte i form av skräckfilmer utan i form av plötsliga händelser. Som ett oväntat sms (alltsa alla sms), ett plötsligt hej eller en kattjävel som dyker upp från ingenstans. Nej, dagens schema är långt så bäst att sätta igång. Vi ses på elba. Hoppas jag.
Lillsyrran spyr ner halva stan och jag könner mig genast sjukare än sjukast. Kan detta vara anledningen till min borttappade hunger? Anar en spydoft i huset och försöker febrilt lokalisera den utan resultat. Kommer från min del av huset i alla fall. Funderar på om man skulle ta och tvinga i mig lite glass och sprutgrädde. Bara för att vi av okänd anledning har sprutgrädde hemma. Hur ofta har man det liksom? Nej, först får det blir lite hemsideskapande.
Det finns inget värre än att vakna tidigt, inse att någon är hemma och höra en röst fråga vilken buss man ska med, -10.45, -JAG MED! Jag vill inget annat än att bara få vakna och vara ensam. Dricka mitt morgonkaffe medan jag stirrar in i väggen. Inte äta frukost förän fyra. Ha på en tv i varje rum och överrösta dem alla med musik. Nej, dags att peppa intervju. Ska skaffa förra årets drömjobb - brevbärare.
Tiden liksom flyger iväg när man fastnar i lite hemsideskapande. Med en deadline gnagande i ryggen börjar det fan ta sig! Såhär mitt i kaffekopp tre inser jag att klockan börjar närma sig fyra och det kanske börjar bli dags för frukost. Vad hände med min hunger? När man inte känt hunger på dagar, veckor är det så förbaskat svårt att komma ihåg att äta. Kanske lika bra att spara sig till Idas mammas tårtor. Nej, om man skulle ta och städa rummet lite inför fotograferingen.
Tyckte intervjun gick åt helvete. Eller kanske inte hela vägen men hälsade på självaste djävulen gjorde den nog ändå. Ja, jag kanske ljög i ansökan. Jag kanske inte kan så mycket om datorer, telefoner, kameror, tv-apparater och absolut ingenting om vitvaror. Men va fan. Va ska det vara så viktigt för? Jag spenderar en del tid vid datorn, ringer lite ibland, äger en kamera och ser på tv. Det tyckte jag räckte. Tydligen han också. Något måste ha gått vägen för det fina i kråksången är att jag ska dit imorgon igen. Det fulaste i kråksången är att jag måste hitta hela kläder ännu en gång. I brist på hela strumpbyxor var jag så illa tvungen att ta på mig jeans. I brist på ork dränkte jag mig i alldeles för svart kaffe. Pigg som fan.
Jag och Miss J. storshoppade på ikea igår. Eller vi och vi. Egenligen hon men jag har minst lika mycket att säga till om. Jag bestämmer och hon betalar. Blir nice som bara den skulle jag tro. Nu drabbades jag av en otrolig frossa och borde kanske klä på mig ordentliga kläder. Limousinen anländer om 20 och jag ska se till att skaffa mig ett jobb. En blivande Stockholmsbo är i luren så bye.
Funderar på att laga mat. Sista linnet i beställningen anlände i brevlådan idag. Jag skrämmer grannar genom att springa runt i underkläder och röda raggsockor. Min blodcirkulation är inte vad den borde vara. Hittade en skiva med gamla goda punk/progg/rock-hits. Underbart. Blir nästan lite nostalgisk på köpet. Kryddiga nudlar låter ju ändå ganska lockande. Ännu mer lockande är thaiölen i kylen. Måste.Vänta.Till.Lördag. Peppar intervju BTW!
Eftersom jag är lite hårdare än de flesta tar jag emot våren den smärtsamma vägen. Idag är en smärtsam dag. Pollenchock och väderomslag. Pollenchock i form av rinnande ögon och en igensvullen hals som dessutom kliar något så förfärligt. Tackar och pockar för alla mediciner som gör mig förfärligt trött. Väderomslaget visar sig i form av en oerhörd smärta i vänsteraxeln. Samma veva varje gång. Jag skulle beskriva den som en blandning av sendrag, sträckligt, kramp och någon typ av bubblor som håller på att explodera. Det sistnämnda stämmer nog bäst ändå men då är det aldrig någon som fattar hur ont det faktiskt gör. Dags att tycka synd om mig.
Jag längtar som en idiot (dock inte lika idiotisk som IdiotP) till 14 juni. Ägde inte studenten också rum 14 juni? Redan glömt. I alla fall. Var jag inte hes innan är min röst i alla fall totalförstörd nu. Jag och Josefin i sängkammaren HA! Den festival Robyn är på är jag på. Jag offrar fan min stämband för Dancing on my own. Måste vara det bästa som gjorts på länge. Mycket länge. Åh jag är kär!
I'm givin' it my all, but I'm not the girl you're takin' home I keep dancin' on my own
Jag skrattar, gråter och skriker på samma gång. Så bra är det. Med denna start kan detta inte bli annat än en perfekt sommar. Stockholm och nytt favoritalbum.