konfettikrig

Arbetsdag ett avklarad. Inget nytt under solen där inte. Allt har återgått till det normala läskigt snabbt. Vaknade en söndag av att du som vanligt tog alldeles för mycket täcka. Hade söndagsångest över vad jag gjort och inte gjort innan jag insåg att jag inte bryr mig. Låg vaken halva natten. Cyklade till jobbet, DOCK lite smånervös, va bitter på extradelning och körde alldeles för fort i svängar och gupp och sjöng som aldrig förr i hjälmen. Vet inte vad jag hade förväntat mig. Autografer och champagne åtminstone. 

Men det är någon som inte är som det var innan jag flydde. Jag har allt på distans. För en gångs skull är det jag som styr. Jag gör samma saker men sakerna bestämmer inte längre vad jag ska känna. Jag har liksom en armlängds avstånd. Därför kan jag somna på din arm utan att behöva bli galen. Jgág har allt under kontroll. För tillfället.

 

Peace.