konfettikrig

Plötsligt vaknade jag och så var den bara här. Stod där bredvid sängen och välkomnade mig till resten av mitt liv med en lite för hård kram. Sådär hård så en tappar andan lite men inte vågar säga något. När jag sedan halkade fram på stadens mörka, kalla och tomma gator hörde jag en låt som fick dagen att vändas lite upp och ned. Inte helt men lite. Jag glömde bort, eller förträngde, att detta var första dagen på resten av mitt liv. Plötsligt handlade allt om dig. Du lyckades hitta tillbaka in i min hjärna igen. Något du gör allt oftare nuförtiden. Men sedan läste jag Malmö och mitt liv stannade för någon timme. Du försvanna, eller så ignorerade jag dig bara, och dig också för den delen. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Jag tar semester från mitt liv fram tills ska vi säga lördag? Eller söndag. Söndag tar vi.